I den tidiga morgonen medan det ännu är helt svart ute tänker jag på alla dem som vaknar idag och känner sig övergivna och ensamma.
Ensamheten är det värsta som kan drabba en människa.
Den är värre än en svår sjukdom.
Och den är något man nästan skäms för, vill dölja.

Tänk om alla ensamma kom tillsammans - så ensam ensamheten då skulle bli!

 Önskar er alla en god dag!
Och särskilt till dig som är ensam!!

Idag uppstod ett samtal på mitt jobb.

"Varför ska man tro på Gud?"

Eftersom jag tror på Gud och alla känner till det så kom jag förstås i " skottgluggen".

 Nu vet jag ju att lika lite som någon kan bevisa att Gud inte finns, kan jag bevisa att Han finns.

Att det är så mycket som 2.5 miljarder kristna på jorden idag är förstås ingenting som säger att Gud finns.

 Men det gör det i alla fall lite troligare. Eller hur?
Skulle så stor del av jordens befolkning ha fel?

Visst, det kan ju vara så.

På frågan om min Gudstro var en önskan att ha "biljetten till himlen klar" svarade jag: "Låt oss säga så här.

Om du skulle ha rätt- och det inte finns något liv efter detta- ingen himmel- ingen Gud.
Så skulle jag ändå inte ha något att ångra.
Min tro har gjort mig till en starkare tryggare människa här på jorden.
Jag behöver Gud här och nu.
Himlen tror jag på- men hur den ser ut och hur det fungerar där har jag ju ingen aning om."

Himlen som slutmål ingår förstås i min tro på Gud eftersom Bibeln säger att det är så.
Men det var inte det som drog mig till Gud.
Det var att jag mötte en kärlek, en acceptans och en omsorg så annorlunda och så mycket större än allt som jag mött tidigare att jag bara visste- Detta är Gud!

 Jag trodde Du fanns
där långt bortom skyn

bortom stjärnornas glimmande glans.
I en värld utan tid

där rummet ej är,
jag trodde det var där Du fanns.

Så kom Du en dag
och viskade: KOM!

Tog tag i min skälvande hand.
Och förde mig ut

på en resa så lång
i Din eviga verklighets land.

Du tog mig i famn
Du smekte min kind

Du talade så mjukt till mig.
Du talade om sådant

jag aldrig förstått
om hur vandring kan vara med Dig.

Du öppnade landet
som osynligt är

där sanning och verklighet rår.
Och varthän i världen

min färd nu än bär. 
MedDig o Min Fader jag går.

Jag tackar Dig, Herre
för varje sekund

Du bär mig till Livets land
Förundrad av nåd

buren av tro
jag vilar så tryggt i Din hand.

Min son Robert lyssnade till ett samtal mellan några vuxna en dag i treårsåldern.
Han blev intresserad av det som de vuxna pratade om- en händelse några år tillbaka i tiden, och frågade: Var inte jag med?
"Nej" svarade mamma, "du fanns inte ännu"
Roberts ögon blev tefatsstora och han undrade förvånad.."var var jag då..när jag inte fanns?"
Mamma som ansåg att det kanske var dags med lite sexualupplysning började lite försiktigt: "Jo, förstår du, allra först var du i min mage" men hann inte prata till punkt innan Robert indignerat avbröt: "I din mage...men...va hade jag där å göra"

Du omsluter mej

som ett stilla vårregn

Du är månljus i natten,

och skugga i solens hetta

Du svalkar mej

som en lätt kvällsbris

mitt i middagshettan

Du är solen
som värmer mitt i
den isande vinden

Du är dyningar
mot min strand,

Du är båten
som för mej i land!

Gud
-orden om Dig
gör ofta
sikten dålig

liksom regnet
på rutan

hindrar oss att se
det som är
därutanför

Men när jag nyss
stod där

i fönstret

snuddade skuggan
av Din mantel

vid mitt hus

och tände en eld

i mitt hjärta

2008 års första dag!

Nyårsdagen!

Varför inte ta en titt bakåt och se hur man firade nyår förr.
För väldigt länge sedan firade vi ju nyår 1 mars.Det är ett beslut i Romarriket  på 100-talet som lett till att vi firar den 1 januari.Så vi har alltså firat som vi gör nu väldigt väldigt länge.

Vi firade i alla fall nyårsaftonen med trevlig samvaro tillsammans med både släkt och vänner.
Den allra yngsta deltagaren, Joanna 3,5 år hade inte slocknat ens när vi begav oss hemåt vid halvtvåtiden.
Hennes storasyster Lowisa 5,5 år hade tillbringat en del av nyårsaftonen på akuten eftersom hon fallit från sin säng och man var rädd att hon brutit armen.
Nu var det ju inte så illa.Men hon gick stolt omkring med en mitella som visade på att det faktiskt var synd om henne.

Kanske var det alla äventyr som tröttat, men hon slocknade före 12-slaget och känner sig nog lite besviken idag.

Ett nytt år medför att man gör en sammanfattning av året som gått och skapar visisoner för året som just börjat.
Året som gått har för mig medfört både sorg och glädje. Alltså - så som livet vanligen är.

Av det nya året hoppas jag, när det gäller familjen, att Martinas bebis ska födas frisk i februari.
Så drömmer jag förstås som de flesta andra om ett år som inte ska bli så blodigt och våldsamt. Ett år där människor får leva i fred med dem de älskar över hela världen.
Även om jag inser att den drömmen kanske förblir en dröm vill jag ändå hoppas och be om detta!
Jag inser att det är en utopi och att jag är en obotlig optimist och drömmare.
Men inte ens den insikten kan få mig att begrava drömmarna.
Så - dröm gärna med mig om ett år när kärleken får sitta i högsätet!