Berör mig

Jag behöver din beröring för att känna att jag finns.

Din lugnande, ömma beröring ger mig trygghet och kärlek.

Ge inte upp, hitta sätt att fylla mina behov.

Din beröring gör mig levande

Jag behöver dina kärleksfulla armar, jag behöver en öm röst.

När det stormar i livet har barnet i mig fortfarande behov.

Du kanske tror att din passion är tillräcklig,men endast dina armar håller rädslan borta.

Jag behöver din mjuka tröstande beröring för att komma ihåg att jag är älskad som jag är.

Håll min hand

Sitt tätt intill mig, ge mig styrka och värm min kropp med din närhet.

hon bar ingen modedesignad kappa
och hennes skor var illa nötta

1. Värm upp ugnen och ta fram redskap och ingredienser.

2. Ta bort leksaker och leksaksbilar från bordet.

3. Smörj pannan och knäck nötter.

4. Mät upp 2 dl mjöl.

5. Ta bort ungens hand från mjölet, tvätta bort mjölet från ungen.

6. Mät upp mjölet igen.

7. Lägg mjöl, bakpulver och salt i en skål.

8.Hämta sopborste och sopa upp skålen som ungen hävde ner i golvet.

9. Hämta en ny skål.

10. Kolla vem det är som ringer på dörren.

11. Gå tillbaka till köket.

12. Ta bort ungens hand från skålen.

13. Tvätta ungen.

14. Svara i telefonen.

15. Gå tillbaka.

16. Ta bort 2 cm salt från den smörjda pannan.

17. Leta efter ungen.

18. Smörj en annan panna.

19. Ta bort barnets hand från skålen.

20. Ta upp den smörjda pannan och hitta ett lager nötskal i den.

21. Gå mot ungen som flyr och knuffar ner skålen från bordet.

22. Tvätta köksgolvet, bordet, väggarna och disken.

23. Ring konditoriet.

24. Ligg ner och vila.

Lyssnar med stigande intresse på hur det går för de strejkande sjuksköterskorna.
Lyssnar en del, pratar med vänner som är sjuksköterskor, läser inlägg och inser med förfäran hur stor den svenska avundsamheten verkligen är.
Folk tänker inte det minsta logiskt och detta säger jag som är allt annat än logiskt tänkande alla gånger.
Självklart ska sjuksköterskor precis som alla andra som arbetar med människor ha en ordentlig löneökning i sina lönekuvert.
Alla människor som arbetar MED andra människor bör med all rätt ha en lön som motsvarar deras prestationer.
En sjuksköterska räddar många gånger liv.
De stöttar sjuka människor, de finns där när inga anhöriga kommer på besök.
De stöttar anhöriga när dödsfall inträffar och det de gör är behjärtansvärt. Visst, de har valt att bli sjuksköterskor därför att de känner att de har ett kall precis så som jag väljer att bli lärare.
Lärare är också underbetalda, varför har lärare och sjuksköterskor så  dåliga löner?
Jo, den stora merparten av lärare och sjuksköterskor är kvinnor.
DÄR mina vänner har ni den stora anledningen till att lönerna är så låga.
Du som läst mina tankar förut kanske undrar om jag har bytt åsikt.

Jag har ju reagerat mot strejken.

Nej då jag har inte alls bytt åsikt.

Jag reagerar fortfarande mot strejken och är förvånad över att det alls ska behövas.

Det är inte sjuksköterskornas strävan efter högre löner som jag har svårt att förstå.

Det jag har svårt att förstå är att de ska BEHÖVA ta till strejk för att få åtminstone en dräglig lön.

Och alla andra- undersköterskor- personliga assistenter osv....hemtjänstpersonal, personal på äldreboenden.

Jag möter alla dessa yrkeskategorier nästan dagligen i mitt jobb på www.frivilligcentralen.se

Och jag beundrar dem.

Men jag är rädd för vad strejken kan ställa till!

Den tekniska utvecklingen står på sin topp, på bara hundra år har vi gått från vedspis till månfärder.
Vi har uppfunnit datorer, bilar, flygplan, ja listan kan göras lång på saker som underlättar vår vardag.
Men samma människor har uppfunnit granater, stridsflygplan, tanks, atombomber och annat elände.
Och tyvärr kan den här listan göras minst lika lång.
Naturens normala gång är att dess invånare förändras i takt med att omgivningarna och förutsättningarna förändras.
På så sätt bildas kraftiga och väl anpassade arter, som fungerar väl i det biologiska kretsloppet.
Det är lätt att inse att människan inte har hunnit anpassa sig till dess nya omgivning. Vi har försökt att rymma från våra gener.
Vi är konstruerade för att leva med flocken, jaga när vi blir hungriga, att helt enkelt vara en del av naturen.
Vi tog det vi behövde, men inte mer.
Vi hade varken förorenade hav eller miljöförstöring.
Vi levde ett harmoniskt liv.
Idag är tyvärr situationen helt annorlunda.
Vi saknar samhörigheten med "flocken" i vårt sönderstressade samhälle.
Vi har aldrig tid för vare sig oss själva eller våra medmänniskor.
Vi är inte anpassade för ett liv i tredubbel hastighet, instängda i betong, ensamma i vår framrusande värld.
I vår jakt på männsklighetens bästa har vi glömt bort människan.
Vi har kommit att se till sakerna istället för tanken, en hundring har blivit mer upp skattad än äkta vänskap.
Vad är väl en papperslapp mot någon att kunna öppna sig för, tala ut om sina problem, möta sorger och problem, kunna skratta och ha kul tillsammans med.

Semesterfiraren hade tagit till vana att gå över bondens åker och det tyckte inte bonden om, vilket han påpekade.

Jag går var jag vill, sa semesterfiraren, det har jag papper på!
Bonden släppte då ut tjuren som genast gick till anfall. Semesterfiraren lade benen på ryggen och skrek på hjälp.

Ta det lugnt, ropade bonden, du kan väl visa honom ditt papper!

Du är en sån där ljuspunkt
en liten guldkant som gör mina andetag smålyckliga
Du är en chokladbit då världen känns besk
en sån där oförklarlig liten påverkande faktor
som gör att man kastar sitt paraply
och hoppar i vattenpölarna
Du är en sån där fabriksägare
som producerar vanliga ord med någonting extra
som föder busiga leenden i en liten flicka
Du är en förklädd prins, en riddare i fleecejacka
en sån där som bara finns i sagorna
och du sprider den där magiska sagokänslan
som får ögon att glittra
Du är en stjärna på natthimlen
en sån där som verkar finnas på exakt rätt ställe
en sån där stjärna man lägger märke till
fastän det finns tusen andra runt omkring
Du är en brottsling med gott hjärta
som föder vårkänslor i vinterflickor
du skapar olagliga leenden
på blåfrusna vinterläppar
Du är skrämmande nära och tragiskt långt borta
Du är orsak till så lite men ändå så mycket
Du är för mycket fast du inte är någonting
och jag bara ler
Okänd poet