Alla frågar en man om han är rik,
ingen ifall han är god.
Okänd tänkare

Är du orolig för tillsatserna i maten?

Det är ju ständigt många larmrapporter som med jämna mellanrum får oss att uppleva att vi lägger gift på våra tallrikar.

Men är det verkligen så illa?

Det är ju inte bara den direkta tillsatsen utan även vad kon ätit vars kött vi lagar grytan av.

Och vars mjök vi dricker.

Kanske behöver man lära sig mera så att man vet vad det betyder när det står E-någonting på innehållsförteckningen (där det finns en sån).

Kunskap är ju alltid något som motar obefogad rädsla.

Själv vet jag faktiskt inte om jag bör vara orolig eller inte.

Men jag gillar inte att mat ska färgas.

Kan vi inte lära oss hur det egentligen ser ut?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2472993.svd

Pelle Svensson, tidigare kommunalråd i Haninge säger att kraven som ställs och arbetsvillkoren blir alltmer omöjliga att leva upp till.

Tidsbrist är enligt Henry Bäck, expert på kommunpolitik och tidigare professor i offentlig förvaltning den vanligaste orsaken.

Svensson stod inte ut med sandlådenivån bland annat i fullmäktige.

Lite överraskande kanske.

Vi tänker väl lätt att det är mycket seriösa debatter i fullmäktige.

De som ska styra vår kommun är väl pliktmedvetna och insatta personer som kan sätta sig själva åt sidan?

Svensson anser dessutom att man borde kunna ta paus från politikerjobbet och komma tillbaka.

Vilket enligt honom är omöjligt idag.Går du så är du "ute".

Om avhoppen blir alltför många blir de ju ett hot mot vår demokrati.

Man måste vara oerhört engagerad och veta vad man vill med sitt uppdrag tror jag.

Och det är nog ändå svårt.

Just de områden där det är en förutsättning att människor brinner (som ju de politiska uppdragen är) är ju alltid risken överhängande för utbrändhet.

Vad kan man nu göra åt detta?

Jag har nog inget uttömmande svar.
Till att börja med kanske vi som allmänhet måste börja inse att även politiker är människor.

Och att även deras dygn bara har 24 timmar.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=884198

Idag är det allt mera ovanligt med ett kors i dödsannonserna.
Den allra sista tiden har jag även sett att det är färg på bilden i dödsannonsen.

Curt Dahlgren, professor i religionssociologi vid Lunds universitet säger att han gillar de nya annonserna.

De är enligt honom, mer personliga och beskriver personen som har dött.

Det håller jag helt med om.

Även om jag ibland kan tycka att bilderna kanske tangerar gränsen till det jag vill kalla etiskt.

Dahfgren är betydligt mera liberal...han accepterar även semlor och grishuvuden.

Och visst- ok...man kan ju säga att det är var och ens rätt att utforma dödsannonsen som man vill.

Även om jag nog saknar korsen ibland...

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162885