Direktlänk till inlägg 5 april 2009
Kriget i Vietnam led mot sitt slut och en av de amerikanska soldaterna som kämpat där var på väg hem igen.
När han kom till San Fransisco ringde han sina föräldrar.
Hej mamma och pappa. Jag kommerhem nu och jag tänker be er om en tjänst. Jag har en god vän som jag skulle vilja ta med mig.
Självklart svarade hans föräldrar. Vi ser verkligen fram emot att träffa er.
- Men det är något som jag måste berätta för er först, fortsatte sonen.
Min vän blev ganska illa åtgången i kriget. Han klev på en landmina och förlorade en arm och ett ben. Eftersom han intehar någonstans att ta vägen vill jag att han ska bo hos oss.
- Det var tråkigt att höra, sa hans föräldrar. Kanske kan vi hjälpa honom att finna en ny bostad.
- Nej, ni förstår inte, svarade sonen. Jag vill att han ska bo hos oss.
- Du förstår nog inte riktigt vidden av vad du ber oss om,svarade pappan. Det skulle vara en enorm börda för oss att ta hand om någon med ett så allvarligt handikapp. Vi vill leva våra egna liv och kan inte låta sådant störa.
Jag tycker du ska glömma den här killen och komma hem till oss nu.
Förr eller senare kommer han att hitta någonstans att bo.
Vid det laget hade sonen redan lagt på luren.
Föräldrarna hörde inget från honom på flera dagar.
Till slut fick de ett telefonsamtal från polisen i San Fransisco som berättade för dem att deras son tagit sitt liv.
De chockadr föräldrarna flög omedelbart till San Fransisco för att identifiera sin son.
När de kom till bårhuset upptäckte de till sin stora fasa att han bara hade en arm och ett ben.
Ur boken: Sant och sånt
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|