Förra veckan gjorde 78-årige Rune Larsson från Uppsala sin 204 resa med hjälpsändning.

Denna gång till ett härbärge för kvinnor i Riga.
Det är så underbart roligt att läsa dels om villigheten att göra något för andra - och dels om att i det arbetet blir vi aldrig pensionärer.

Vi kan arbeta så länge vi orkar för att lätta förhållanden för medmänniskor både nära och längre bort.

Med andra ord få en sista tid som är riktigt meningsfull.

tala om att göra avtryck som kommer att finnas kvar när ens egna steg har tystnat.

http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=77-AV_ID=896443,00.html?from=puff

Om mannen i Mjölby som hos sin tandläkare uppmanades att svälja en mejsel inte var rädd för tandläkaren innan så bör han vara det nu.

jag förstår att tandläkaren inte hade något annat val än att uppmana patiienten att svälja mejseln-men detta borde ändå inte få hända.

http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5111562#forum

Det var en härlig dag!

Alla fåglarna hade samlats och sjöng så att fjädrarna rök.

Träden lekte med skuggteater på marken, blommorna neg och dansade med vinden, solen lyste som en sol över dem alla, och våren kunde knappt sitta still av förväntan.

Ja, se det var en fest, ty nu skulle Koltrastarna gifta sig.

Domherren såg strängt på dem, harklade sig och frågade om de ville gifta sig med varandra och leva lyckliga i alla sina dagar.

Det ville de och därmed kunde festen slå ut i full blom.

Herr Koltrast tittade på sin hustru och sade att hon var den vackraste fru Koltrast som fanns.

Fru Koltrast fnittrade och sade att herr Koltrast var den stiligaste herr Koltrast hon någonsin sett.

Se det är kärlek, det…

Men redan syntes mörka moln vid himlen.

Det blåste upp till storm, och alla kloka fåglar sökte skydd.

Men herr och fru Koltrast hade bara ögon för varandra och såg inte faran som hotade.

Innan de visste ordet av slet vinden tag i dem och kastade dem åt olika håll.

Stormen rev och slet i träden.

Herr och fru Koltrast kom allt längre bort ifrån varandra, och när stormen äntligen bedarrade var de vilse kunde inte hitta tillbaka.

Solen växte sig gul igen, och herr Koltrast började sjunga de vackraste sånger om kärlek som fanns, så att hans hustru skulle höra honom.

Men det var vår och alla fåglar sjöng om kärlek.

Stackars herr Koltrast – hans sång drunknade i kören.

Fru Koltrast flög från buske till buske och ropade efter sin make, men det var vår och alla fåglar ropade ut namnen på sina käraste.

Stackars fru Koltrast – hennes rop försvann i mängden.

Både herr och fru Koltrast ropade varandras namn och sjöng sånger om kärlek, men ändå kunde de inte finna varandra.

Och nu gick gick solen i moln.

Ett lätt duggregn tassade över skogen; alla fåglar tystnade och drog sig undan, så som fåglar gör.

Men inte herr Koltrast.

 Han kunde inte sluta sjunga, ty hans hjärta var fyllt av sorg.

Han sjöng högre och vackrare än någonsin förut.

Och det enda som hördes i skogen förutom regnets dripp, dripp, dropp var hans sång om kärlek.

Och äntligen kunde fru Koltrast höra honom.

Hon svarade honom med en sång om kärlek, och så fann de varandra igen, herr och fru Koltrast.

Lyckan var fullständig, och ända sedan den dagen sjunger koltrasten om kärlek varje gång det regnar.

Om du går ut just denna aprildag kan du höra det.
Skriven av H. Barregren

Våren- den ljuvliga nyfödda alltid lika underbara våren har kommit.

Även om den - sin vana trogen gjorde halt och inte nog med det- tog ett sjumilasteg tillbaka just när den fått oss att tro att nu...nu är det äntligen sommar!

Knopparna sväller och gräsmattan är blå av scilla - och solen skiner även om vinden just idag är kall.

Men  - det är ju april.

Årets mest opålitliga och ombytliga månad.

Nu är lilla Pixie med mamma hemma över helgen.

Det är så trist att mötena blir korta och ofta långt emellan-

Varje gång någon av "barnen" med familj åker...börjar jag drömma -  en vakendröm - en dröm som jag ofta drömmer.

Att någon gång få en vecka tillsammans någonstans där ingen behövde laga middag och där vi bara kunde umgås.

För det sakna spengar....men man kan ju vinna, vilket de flesta aldrig gör.

Men - så länge man har drömmar.... så länge finns det hopp.

Så jag fortsätter drömma .....

De svenska forskarna Erland Källen och Markku Rummukainen har i en rapport till regeringen varnat för att klimatproblemen är betydligt större än man trott.

Man blir nästan yr av alla motsägande uppgifter i den här frågan.

Ibland undrar jag dessutom om det inte är naturliga variationer som vi inte kan påverka så mycket.

Jorden har ju haft växlande klimat så länge den snurrat i rymden.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168316

Väldigt bra att den som anmäler missförhållanden i vården i framtiden kan få vara anonym.

Socialdepartementet förbereder en ändring av lagen och i den ändringen kommer det också att bli ett anonymitetsskydd för den som anmäler.

 Många anser att en anmälan bli svårare att bevisa i såna här frågor när den är anonym.

Men det viktiga är ju att det blir anmält och det kommer säkert att bli flera anmälningar när man slipper riskera repressalier.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168331

Ledsen att du ska behöva plågas av fibromylagin.

Förstår att det ger många mörka dagar.

Roligt att veta att du tittar in varje dag!
Kram och var rädd om dig!

http://kaela.bloggagratis.se/2009/04/18/1596303-tack-for-avtryck-ulla/

Glad att du tyckte om dikten (och bilden) och att du berättade det!

Ha det gott och var rädd om dig JaanaBananan

http://kaela.bloggagratis.se/2009/04/18/1596335-bortom-ljuset/