mammie

26 maj 2009 09:04

Otroligt att se en sån lojalitet bland djur.
Jättefint!
kramar
mammie

Rebecca

27 maj 2009 13:14

Ja, visst är det! Fascinerande också när det sträcker sig till andra än artfränder (fast i just det här fallet var det förstås inte så), t.ex såg jag på TV att delfiner som ser en haj ge sig på en annan delfin går till attack mot hajen för att försvara delfinen, och att de gör likadant om de ser en haj angripa en människa. Det måste ju vara någon slags solidaritet med människorna, för de ger sig ju inte på hajar som tar något av sina vanligare byten.

Förresten, jag såg inte förrän nu din senaste kommentar på min bloggy-sida, så jag svarar här. Roligt att barndopet var bra, fast det verkar trångt att bo i en etta med två barn. I alla fall sett med våra något bortskämda västerländska ögon. Jag läste i höstas en bok om kvinnor i ett medelklassområde i Indien (närmare bestämt handlade det om deras TV-tittande och respons på vissa filmer och TV-serier, och var en sociologisk bok). Boken var intressant på en mängd sätt, men en sak jag fäste mig vid var att det här bostadsområdet, som beskrevs som medelklass och övre medelklass, bestod av lägenheter med ett rum och kök. Familjer med flera barn och ibland även någon ur den äldre generationen inneboende, som lever och bor i ett enda rum känns ju inte riktigt medelklass för oss här. Som jag sa när jag läste, om det är övre medelklass, vad är vi då, kungafamiljen? Och ändå skulle vi nog inte vanligtvis beskriva det som att vi har något överflöd av plats... (väl vetande att vi bott betydligt mindre och att det också fungerat). Det är lite som man blivit van med, helt enkelt.

kramar
/Rebecca