Kan man tänka sig något bättre än både kall och nyttig mat så här varma dagar:

När du hjälper en annan uppför berget

bestiger du det samtidigt själv.

Okänd tänkare

80-talet - för dig som kommer ihåg.....

* Vi köade utanför telefonautomater varje gång vi ville ringa hem

* Seglarskon betraktades som "klassisk" och "tidlös"

* En krusig permanent ansågs vara en trendig frisyr - både på tjejer och killar

* Ett Lycra-plagg vid namn "Body" (som knäpptes i skrevet med en konstruktion som var fullkomligt ohanterlig, blev så populär.

* Axelvaddar, ju större desto bättre, gav oss en naturlig siluett

* Mascaran inte skulle vara svart utan ha samma färg som ögonen - blå, grön eller brun

* En bit kassler med ananasskiva betraktades som exotisk och att alla maträtter som innehöll ananas hette någonting med Hawaii

* Den lyxigaste förrätten var räkcocktail och den flottaste efterrätten glace au four

* Vi fick inte hoppa på golvet när vi lyssnade på musik - då blev det hack i skivan

* Det fanns en särskild möbel att förvara skivspelaren på, den kallades stereobänken.

* Vi gick med i bokklubbar, skivklubbar och samlade på receptkort som vi förvarade i speciella boxar.

* Det gick rykten om att Michael och Janet Jackson var samma person.

* Det vita mirakelmedlet Tippex var det enda sättet att åtgärda stavfel

* Vi trodde att vi skulle få HIV vid blotta anblicken av Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård

* Tights och storskjorta var en naturlig kombination

* Våra finaste tavlor förställde kyssande par i solnedgång, gråtande clowner och galopperande enhörningar
* "Jag skriver en check" var en vanlig replik i shoppingsammanhang
* Snabbmat var detsamma som "en grillad med mos"

 En utredning föreslår att det ska vara lättare att adoptera "bort" svenska barn.

Ja jag reagerade på formuleringen "bort".

I många fall handlar det ju om barn som bott flera år, kanske sen de var bebisar i samma fosterhem.

Och då kan man nog säga att de adopteras "hem"!

Alltid osäkra på om de ska få stanna eller om det plötsligt bestäms att de biologiska föräldrarna ska få "försöka".

Jag tycker det är fantastiskt om det kan bli lättare att blir adopterad av dem man räknar som föräldrar både när det gäller fosterbarn och "partnerbarn"

Har själv erfarenhet av detta genom att få en liten bebis som utsatts för grav misshandel som fosterbarn.

De biologiska föräldrarna nekade adoption (som dock genomfördes då barnet var 18 år och myndigt- men hör och häpna, även då efterfrågades de biologiska föräldrarnas uppfattning även om den kanske inte hade så stor betydelse. vad de tyckte, men det bidrog till att processen drog ut ordentligt på tiden.)

En lag som givit mitt barn rätt att bli adopterat av oss mycket tidigare hade givit barnet en betydligt mycket tryggare barndom.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/lattare-adoptera-bort-svenska-barn-1.903188

Jag skrev igår om Anna som DAGEN hade en artikel om

http://kaela.bloggagratis.se/2009/07/01/1802856-lakaren-tyckte-att-anna-borde-fa-do/

Och nu fortsätter artikelserien med en diskussion om vad som kommer att hända om regeringen gör allvar av de nya reglerna runt personlig assistans.

Hur många får lov att bo på vårdhem och/eller bli helt beroende av anhöriga och hemtjänst om det blir verklighet?

Men jag kanske tycker att man målar den personliga assistansen väl mycket i rosenrött.

Genom att ha haft det nära mig så vet jag hur många brukare har otroligt många olika assistenter på ett år.

Jag tror att det beror på att mycket lite gjorts för att göra assistentjobbet attraktivt.

När en person beviljas assistans är det viktigt att man ser till bland annat att assistenten får ett låsbart skåp för sina personliga tillhörigheter

Dessutom att man bygger om badrummet så att ingen assistent ska behöva förstöra sin rygg med att stå i spagat och lyfta en person från rullstol till toa och tillbaka.

Det är ingen kostnad som ska drabba brukaren.

Men om man jämför med lagen för hur det ska se ut på ett vårdboende där människor måste hjälpas vid toabesök och dusch så blir man mörkrädd vid tanken på att ingenting liknande finns när det gäller de bostäder där en eller flera personliga assistenter ska arbeta.

Utveckla en god utbildning för assistenterna där de får god inblick i praktiska saker som förflyttningsteknik.

Men också i att tänka på att de arbetar i en annans hem.

Ha även en utbildning för brukarna om vad det är att vara arbetsledare och hur det kan upplevas att arbeta i någon annans hem.

Så ökar man den ömsesidiga förståelsen mellan assistent och brukare och slipper dyra sjukskrivningar av assistenter som förstört sina axlar och ryggar.

Jag tror att man den vägen också får assistenter som stannar så brukaren slipper få person efter person in i sitt hem.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173258