Direktlänk till inlägg 26 maj 2010
Att bli gammal och vara ensam, kanske kämpa med dödsångest.
Uppleva att ingen hör mig, ingen ser mig, ingen rör vid mig eller berör mig - jag tror det är ett öde som är värre än att sitta i fängelse.
Fångar får ju ändå mänsklig kontakt och en timmes frisk luft per dag.
Många av våra gamla som inte längre kan eller vågar gå ut själva- får ingenting av detta.
Ingen kommer...ingen hör...ingen ser....
Den här dikten är skriven av en gammal 89-årig dam.
att känna att man inte får luft
att bli sittandes och stirra i väggen
att inte förmå att ta sig för något
att känna att tiden står stilla
att inte känna igen sin egen kropp
bli förlamad av ångest
bli apatisk, deprimerad
att hela tiden vara rädd för
nya dagar när man
blir tvingad till att vara själv
att bli understimulerad
att känna sig ensam, så ensam
att ingenting annat kan kännas
man skriker ut i tomheten
ett skrik från djupet av hjärtat
ett skrik utan ord
ingen hör mig
inte ens jag själv...
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
|||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|