Marcus Birro ger Norrköpings Tidningar ordentligt på nöten och säger upp allt samarbete med dem skriver Göteborgsposten.
Och efter att ha läst Norrköpings Tidningars recension håller jag med om att man i alla fall delvis kan se att recensenten blandar ihop boken med författaren.
Vilket man ju i och för sig ofta ser tyvärr.
Men det är en parentes.
Jag har dock inte läst boken så jag vet ju inte vad jag skulle tycka om den.
Oavsett det tycker jag att det är en hel del råsopar som Birro får ta emot.
Och det är ju knappast nödvändigt kan man väl anse.
Oscar Eriksson
16 september 2010 18:49
"...att vara mer än ett uppknullat arsle i den helvetiska kulturvärlden."
Fa har val "knullat upp" sitt ansikte som Marcus Birro. Visst far han bli arg om nagon skriver ned honom, men man borde kanske inte kast pil om man sitter i en gummibat.
Kaela
16 september 2010 19:15
Så kan man också se det oscar.
marcus är väl inte världens enkalste människa...han är den han är...på gott och ont.
ha det gott!
Kaela
16 september 2010 20:25
Okay..det märkliga var att jag sett just den poeten idag - och så reagerade jag på likheten i smeknamnet.
Fortsätt att ha det gott!
ozzy
16 september 2010 20:36
herr Birro, det finns andra yrke.....
Kaela
17 september 2010 05:41
Det lär det göra´, ja!
Birro hittar säkert något att göra.
ragnar
17 september 2010 08:58
Birro-en mer egotrippad besserwisser finns inte.
Kaela
17 september 2010 15:27
Alla författare blir wen aning egocentrerade eftersom de måste skapa med sig själva som instrument.
ha det gott
Stina Norrköping
22 september 2010 23:02
Marcus Birro är en udda person, som ständigt ger oss nya funderingar att ta med ut i verkligheten. Ibland med behagfullhet och ibland till missmod, men alltid sant och rakt. Birro inger hopp och tro på att vardagen kan förändras - det är han själv vittne till. Man kan lära sig att se på människor med glädje och lita på att varje individ vill samverka för en bättre framtid.
Kaela
23 september 2010 05:35
Absolut Stina, det har du helt rätt i.
Framför allt upplever jag en rakhet och en ärlighet hos honom som är ganska så ovanlig numera.
Ha det gott Stina!