Om bebisen anländer då den ska blir jag farmor nästa söndag.

Och min lilleman blir pappa.

Storeman har i och för sig redan gjort mig till farmor....två stora fina pojkar som här tar hand om småkusinerna i lekparken...David kollar häråt och Jacob vänder ryggen till

Jag startade denna bloggen när den kommande bebisens kusin var i antågande - i slutet av 2007.

Hon föddes 5 mars 2008.

Så som det ser ut kan hon faktiskt få en kusin på sin födelsedag.

Om bara den lilla därinne i magen kommer en dag innan medicinmännen bestämt.

Redan i augusti 2008 blev jag mormor igen...til andra dotterns lilla tös - och i oktober 2009 fick denna lilla tös en liten bror.

Så det blir fyra barnbarn på tre år!

Så här såg Pixie ut då hon tre dagar gammal mötte mormor första gången (hon som blir tre år nu på lördag)

Stor baluns med 15 små kompisar ska treåringen orka med - dessutom familjemiddag hela kvällen....

Här är Linnea två dagar gammal - hon tyckte inte mormor och morfar var något att hålla sig vaken för - så hon sov sig igenom premiären.

Linnea blev alltså två år i augusti - en dag hon firade med besked.

Alfons, Linnea lillebror var vaken och närvarande vid första mötet.

Han blev ett år i oktober och firade förstås - men om han var medveten om att han var huvudpersonen - det är väl frågan.

Nu återstår att snart få veta vem som är den fjärde - flicka eller pojke ....nej de blivande föräldrarna har inte tagit reda på det....

Spännande värre ska jag säga....att undra vems foto som hamnar här under

Det enda vi vet med säkerhet är att vi har fötts och att vi ska dö.

Det är vad som händer däremellan som är livet, varför inte ge sig tid att uppleva det?

Ibland har vi en tendens att se  livet som något som måste intas  innan vi kan njuta av det.

När alla bitar fallit på plats och vi äntligen har lite tid över - då ska vi äntligen börja leva.

När kommer det att ske?
Troligtvis aldrig.

Vi intar vårt liv genom att leva det.
Genom att våga vila i det som är idag utan att låta skuggan av det som ska ske imorgon förmörka det ljus och den frid vi upplever idag.

Om man börjar leta efter glädjeämnen i vardagen blir det snabbt en vana.
På samma sätt som det blir en vana att bara sitta och vänta på att livet ska börja.

Genom styrkan vi får av att njuta av de glädjeämnen som finns efter vägen blir det lättare att tag i och förändra det vi vill ha förändrat.

Kineserna är mest oroliga i hela världen.

Därnäst kommer vi svenskar.

Vi oroar oss bland annat för klimatförändringar,cancer och miljöförstöring.

Ganska övergripande saker vi oroar oss för med andra ord.

Att vi är ett oroligt folk hade jag väl ett hum om - men jag trodde att oron mera skulle gälla hälsa, barnen osv....

Cancer är förstås kanske åt det hållet.

Och med tanke på alla rön om tillsatser i maten och annat åt det hållet trodde jag också detta skulle vara en stor anledning till oro bland oss svenskar.

Och har man barn idag finns det ju massor av saker av oroa sig för.

Det mesta av det vi oroar oss för är alltså sånt som vi inte kan göra något åt!

Eller i varje fall mycket lite.

Till artikeln i Dagens Nyheter

Att handla är att förvandla drömmar till verklighet

Astrid Palm