Alla inlägg under februari 2011
Visste ni att det finns en samisk restaurang med det fantasieggande namnet: Viddernas Hus?
Kommer jag någonsin så högt upp i landet ska jag absolut beställa middag - och en historia där - det kan man nämligen också få.
Ipfon 3 förgiftade de kinesiska arbetarna vid den fabrik där den tillverkas.
Och arbetarna får ingen ersättning.
Fruktansvärt!!!
Nästa år räknas pensionerna gå upp med 2,7% skriver Dagens Nyheter i sin artikel
Tyvärr ersätter det inte det som pensionerna som pensionerna minskat de två senaste åren, men trots allt är det år rätt håll.
Bara hoppas att det fortsätter gå bra för Sverige så pensionerna går upp.
Riktigt så soligt och fint som på bilden är det inte när jag ser ut genom fönstret.
Tvärtom - det är kallt och allt hålls i ett järngrepp av kylan.
Precis som det ofta är i våra liv.
Ljuset glimtar till och skingrar gråhet och mörker. och kyla.
Livsvindarna ser till att det inte blir för lugnt.
Men - ständig sol ger öken säger ett arabiskt ordspråk..
Även om det känns jobbigt att erkänna det så är nog lagom bäst.
Julafton varje dag skulle inte vara så upphetsande.
Man skulle bli urtrött på både tomtar gran och klappar.
Hur känner man igen lyckan, och kan uppskatta den, om man alltid är lycklig?
Vad är sorgen om inte en förutsättning för glädje?
Lördagsgodis varje dag tappar snart sin tjusning.
Jag tror inte att det är att göra en dugd av nödvändigheten att säga så.
Vi behöver gråheten, livsstormarna - och solglimtarna!
Kaela
Genom föreningen Hundhjälpens försorg kan man adoptera en gatuhund från Rumänien.
Jag skulle dra mig eftersom jag sett gatuhundarna där.
Hur vet man att det går att få "hund" av detta jagade och ílla behandlade djur?
Det är verkligen lovvärt att vilja ge dessa stackrars hundar ett nytt och bättre liv.
Frågan är bara vad det kostar i pengar, tid och arbete.
En hund glömmer ju aldrig - och dessa hundar har blivit jagade och sparkade - om och om igen igen.
Hur får de tillit till människor?
Jag drömde inatt
att jag gick på en äng
solen värmde och
blommorna doftade
men när jag böjer mig
för att plocka en blomma
förvandlas den
till en fjäril
och lämnar min hand....
Kaela
"Jag var så hungrig". Det är Karins starkaste minne av när hon stod utanför Klaragårdens port den där förmiddagen för snart tre år sedan. Hon hade självmordstankar och var i fysiskt dåligt skick. Hon var sargad och otrygg, utan pengar och någon att vända sig. Klaragården var hennes sista chans. Karin är bara en av de 50 kvinnor som varje dag kommer till Klargården mitt i Stockholms city. Många känner skam för situationen de hamnat i, men efter att ha försökt allt ser de ingen annan utväg. En del lever på gatan, en del har under många år blivit misshandlade och lever gömda. För dem är Klaragården en fristad. En plats där de kan duscha, få rena kläder, äta, vila och sova.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | |||||||||
|