Direktlänk till inlägg 19 maj 2011
Det är så lätt att gripas av rädsla, inte minst när det dyker upp i mina tankar vad som kan hända med vår natur i framtiden.
Hur våra barn och deras jämnåriga i olika oroliga delar av värdlden ska kunna bli vuxna harmoniska människor.
Ibland kan jag bli helt förtvivlad över hur framtiden hotar att bli.
Polarisarna som svälter och barn som blir utan föräldrar i terrordåd och andra våldshandlingar.
Eller grannfrun som drabbats av en inoperabel hjärntumör och vännen som väntar på att få föda fram det barn som dött i hennes mage.
När dessa tankar slår ner och nästan tar andan ifrån mig - ja då finns det bara en sak, eller två- som hjälper.
Det första är bönen.
Inget annat kan göra mig lugnare, mer närvarande och harmonisk.
Det andra är tacksamheten.
Tacksamhetebn över alla de handlingar i kärlek och omsorg jag fått vara med och förmedla denna dag.
Tacksamheten över mina barn - och mina barnbarn.
Över mina vänner.
Både de som är vänner sedan länge - långt innan jag ens anade att internet skulle komma - men också de underbara onlinevänner som internet givit mig.
Jag har så mycket att vara tacksam för.
Det liv jag får lov att leva, min kropp som möjliggör så många fantastiska erfarenheter här på jorden, min familj och alla andra underbara människor som finns i mitt liv, maten jag får lov att äta, landet jag får lov att bo i…
Ju mer jag uttrycker min tacksamhet, desto mer tacksamhet och glädje upplever jag.
Bröstet blir så fyllt av kärlek att det värker och ögonen tåras.
När jag lägger mig på kvällen fylls jag av tacksamhet för min underbara säng.
De kvällar jag får förmånen att somna bredvid min älskade fylls jag av tacksamhet för vår dag, för att han finns i mitt liv.
Bönen får mig att minnas vem jag är, att jag är så mycket mer än min lilla person.
Varje dag ber jag om vägledning i mitt liv, jag ber för människorna omkring mig, jag ber att få hjälp att göra det som är mest kärleksfullt och rätt i varje stund.
Bönen ger mig perspektiv på mitt liv. Den får mig att se vad som är viktigt –egentligen.
Tacksamheten ger mig glädjen - den som är så viktig om jag ska orka ge ut!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|