Överfallen av en känsla
lyssnar jag mig
genom min egen
andhämtning

vem vill ha ett liv
.............ett äkta

vill alla bli
..........miljonärer
sjunga allsång
på Skansen
.........bli känd
vara
NÅGON

----- och fisken
i havet
är snart slut

översvämningar
i Kina
dränker drömmar

1000-tals dör
i jordbävningar

................och du

man kan göra fynd
på rean i stan.....

Läste en dikt i en tidning som påminde mig om att våren - den vi alla längtar efter - är ett under att bevittna, oavsett hur många gånger vi sett det!

Det vanliga, det ofattbara.

Tre gamla sitter framåtlutade i sin handikappbuss,

med öppen mun åser de undret.

Det är ett par dagar in i maj, i vårmånaden,

undrens tid.

På en natt har grönska fallit över träden,

I sjuttio, åttio år har de sett det återkomma,

ändå är de lika gripna nu som första gången.

Den plötsliga grönskan i träden en morgon i maj.

Det vanliga.

Det ofattbara.

Ragnar Thoursie

I SVenska Dagbladet kan man läsa om en 83-åring som legat död i sitt hem i åtta månader. I Emmaboda.

En liten ort.

Vilken oerhörd ensamhet!

Fanns det inte en enda människa som denne hade en relation till eftersom ingen frågade efter honom på så lång tid.

Det värsta är ju inte att mannen låg död - då led han inte.

Det värsta är den ensamhet denna långa tid utan att någon saknade honom vittnar om.

Det är inte klokt att vara för säker på sin egen visdom.

Det är nyttigt att alltid komma ihåg att den starkaste kan försvagas och den visaste kan göra misstag.

Mahatma Gandhi