Bilden lånad av Henrietta

Alla har vi väl sett den där tråkiga och fördomsfulla  gamla ålderstrappan som visar att vi vid 50 års ålder har nått toppen av våra liv och att det sedan bara bär utför.

Likaså känner vi igen påståenden som att barn och ungdomar utvecklas medan äldre och gamla människor åldras

Man kan ju bli deppad och sluta utveckklas bara av att höra sånt.

Dessutom är det lögn.

Vi utvecklas ända fram till vår sista levnadsdag!

Om vi har våra sinnen i behåll vill säga.

Egentligen tror jag att vår utveckling expanderar när vi nått 50-årsåldern.

Det är ju då vihar samlat på oss material från allt det vi mött under livet.

Material som gör att vi kan gå både djupare och högre i vår utveckling.

Visst kunde det vara trevligt att få byta ut en del kroppsdelar mot nya vackrare och mer rörliga, men varför skulle vi önska oss tillbaka till ungdomsåren?
Jag håller nog med August Strindberg som sa: "Det var för djävligt att vara ung"

Tänk vilken säkerhet åren har givit oss.

Vi känner oss själva och vi vet våra begränsningar men också våra tillgångar när tårtan börjar få flera ljus än vi orkar blåsa ut.

Vi  klamrar oss inte längre fast vid vad vi en gång varit.

Vi söker inte längre söker ära och framgång .

Vi hittar en ny ödmjukhet och värme växhos oss själva.

Vi är inte heller så rädda för att vara beroende.

Vi vågar nu istället inse vårt beroende av vår partner och vänner blir viktigare än någonsin.

Vilken härlig ålder medelåldern är!

Inom mig bär jag mina tidigare ansikten,

som ett träd har sina årsringar.

Det är summan av dem som är jag.

Spegeln ser bara mitt senaste ansikte,

Jag känner av alla mina tidigare.

Thomas Tranströmer

Läser i Dagens Nyheter att småorterna i Sverige töms på folk i en allt snabbare takt.

Det är verkligen tragiskt.

Den lilla orten har så mycket att erbjuda.

Ett lugnare tempo inte minst.

Men kanske måste man se till att det finns goda möjligheter även för dem som bor i småstäder och mindre orter att snabbt få god läkarvård , kanske flera ambulanshelikoptrar och inget indrag av befintliga ambulanser i glesbygd.

Och förstås - att det inte är tjugo mil till BB.

Undra på att fertiliteten minskar om vägen till bra BB är alltför lång.

Då tror jag flera skulle stanna kvar.

Och givetvis - arbetstillfällen.

Även om artieln säger att det inte hjälper om en industri flyttar till en ort.

Den minskar i folkmängd oavsett detta.

Det har jag kanske lite svårt att förstå.

Landsbygden har så mycket att erbjuda i form av nära sociala kontaker och som sagt - ett lugnare tempo.

Om alla flyttar till storstäder uteblir nog den ökade livslängd man ofta pratar om numera.

För det är ju hjärtinfarkstsbefrämjande att bo i stressade miljöer.

Och stressigt är det ju i de flesta storstäder.

Att vara sjuttio år ung är ibland avsevärt muntrare och hoppfullare än att vara fyrtio år gammal.

Oliver Wendell Holmes