Med anledning av mitt tidigare inlägg om våldtäkt vill jag hänvisa till en artikel om Eva i Svenska Dagbladet den 25 januari i år -  som för 25 år sedan var utsatt för en våldtäkt och nu gjort en film av det.

Det är skakande att läsa hur mycket denna våldtäkt påverkat henne!

I mina ögon är våltäkt det värsta du kan göra mot en människa, näst efter att mörda henne.

Läser i Dagens Nyheter

" År 2010 anmäldes 4.134 våldtäkter till polis. Bara 313 fall gick till lagföring och dom, och av dessa friades alltså 33 procent."

Dessutom ökar nu andelen friade efter domar i Högsta Domstolen.

Hur ska någon kvinna med dessa siffror i huvudet våga sig på att anmäla en våldtäkt?

Kan det möjligen vara att de få anmälningar som leder till åtal och dom beror på att det är kvinnor som våldtas?

Skulle siffrorna se annorlunda ut om det vore män som blev våldtagna?

Det finns - enligt en artikel i Dagens Nyheter - en ny studie som säger att de som ofta uppdaterar sin status på Facebook har narcissisistiska drag.

Hur det är med den saken kan jag inte avgöra.

Men nog har jag många gånger förundrats över människor som lägger ut både det ena och det andra som jag skulle vilja påstå är av en mycket privat natur på Facebook.

Det lär enligt forskare vid Western Illinois University tyda på att man är beredd att gå mycket långt för att skapa intresse runt sin person.

Vi har ju alla ett behov av att bli sedda och att bekräftas.
Men när detta blir allt vi lever för - som man faktiskt kan uppleva att det är ibland när man besöker sajten - då kan jag hålla med om att det inte är helt ok.

Vad vill du ha? Be om det. Det är generöst att begära, inte själviskt.
Hur ska andra människor veta vad du behöver, om du inte talar om det?

Walter Kempler

Idag är det ingen som har namnsdag- eftersom det är Maria bebådelsedag.

Marie bebådelsedag (som också kallas Vårfrudagen, dvs ”Vår frus dag” vilket senare förvrängts till ”Våffeldagen”) firas inom kristendomen till minne av bebådelsen (förutsägelsen, förkunnelsen), alltså ängeln Gabriels budskap till den unga Maria att hon skulle föda Guds son. Det var sannolikt någon gång mitt i vintern mellan år 5 och 4 före vår tideräknings början som Maria sägs ha fått besök av ängeln Gabriel.

På 400-talet började man fira ”bebådelsen” i Orienten, men då valde man att låta högtiden infalla den 7 april. På 600-talet spred sig firandet även till västerlandet, men där valde man andra dagar. I Spanien inföll dagen den 18 december, medan den romerska traditionen förlade festen till den 25 mars, dvs exakt nio månader före den 25 december då man menade att Jesus föddes.

I motsats till många andra Mariadagar accepterades Jungfru Marie bebådelsedag även inom den protestantiska kyrkan, vilket berodde på att helgdagen innehöll ett rent bibliskt motiv.

I Sverige angavs länge den 25 mars som datumet för Jungfru Marias bebådelse, och därför står den 25 mars angiven som Marie bebådelsedag i svenska almanackan. År 1953 flyttade den svenska kyrkan själva firandet av bebådelsen till söndagen närmast den 25 mars.
Med andra ord: Den dag då Marie bebådelse ägde rum (enligt traditionen, alltså!) är alltid den 25 mars, men dagen då man inom kyrkan firar denna händelse varierar mellan 22 – 28 mars.
Men i år är det alltså Maria Bebådelsedag just på en söndag!