Direktlänk till inlägg 23 maj 2012
Jag märker att jag sysslar en del i tankarna (och kanske även i inläggen) om detta att vi ingenting vet om framtiden och inte heller hur lång den är.
Kanske därför att en vän som just gått hemifrån - i stress - och glömt ge hejdå-pussen till sin man, fick telefonsamtal redan i bilen på vägen till jobbet att hennes man låg i ambulansen på väg mot akuten.
Och att hon måste komma.
Han återfick aldrig medvetandet och jag hörde henne ofta tala om just att hon inte sagt hej då.
Och kanske ännu oftare hört henne säga: Om jag bara hade vetat...då hade jag sagt hur mycket jag älskar honom, han har varit min trognaste vän sedan jag var 16 år.
Det är 35 år.
Att få dela denna händelse med henne har fått mig att bli nästa jobbig (tror jag) för mina närmaste.
Jag försöker se till att aldrig skiljas eller avsluta ett telefonsamtal utan orden: "Jag älskar dig"
För ingen av oss vet........därför vill jag vattna kärleken....alltid
Vårt liv är en vindfläkt,
en saga, en dröm.
En droppe som faller
i tidernas ström.
Det skimrar i regnbågens
färg en minut.
Brister och faller och
drömmen är slut.
Okänd poet (för mig)
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|