Alla inlägg under augusti 2012
I Svenska Dagbladet och i Aftonbladet läser jag att prins Philip attackerades på en nattklubb vid tretiden i natt.
Det lär ha varit ett helt oprovocerat angrepp.
Men enligt hovet mår prinsen nu bra om än något omtumlad.
Det är klart att man undrar om det var en angripare som visste vem Carl-Philip är, eller om det bara råkade bli han som kom i vägen för någras aggresivitet.
Läser i Dagens Nyheter att den fackvetenskapliga tidskriften Science har skrivit att vi är ett steg närmare ett bestående skydd mot influensa.
Eftersom man som lekman inte vet hur många steg det handlar om säger kanske detta -ett steg närmare - välsigt lite.
Men när man läser artikeln blir bilden lite klarare och man upplever att det i varje fall handlar om ett STORT steg närmare.
Ett liv som levs för morgondagen kommer alltid att vara en dag ifrån att förverkligas.
Leo Buscaglia
Eftersom jag alltid kommer hem väldigt sent från jobbet - jättehungrig, är jag alltid på jakt efter snabba och goda recept.
Detta hittade jag för en tid sedan men det har hunnit bli en favort.
Tar mellan 15-20 minuter innan maten står på bordet.
Receptet är för fyra, men är man bara två som vi är kan man halvera ingredienserna .
Tyvärr saknar jag bild
DETTA BEHÖVER DU HA HEMMA
4 portioner pasta
2 dl creme fraiche
3.5 dl mjölk
1-2 msk pressad lime eller citron
300 g varmrökt lax
0.5 dl klippt dill gärna fryst
1 krm svartpeppar
1 zucchini
ca 1 msk majsstärkelse eller idealmjöl
GÖR SÅ HÄR:
Koka pasta enligt anvisning på förpackning.
Skär zucchini i mindre bitar.
Blanda crème fraiche, mjölk, saft av lime/citron och mjöl i en kastrull och låt koka upp under omrörning (så det inte bränner fast).
Tillsätt zucchini och låt koka 3-5 minuter.
Skär laxen i mindre bitar och blanda ner i såsen tillsammans med dillen. Låt allt bli varmt. Smaka av med svartpeppar och limesaft.
Servera såsen med pasta och grönsaker.
Ett tips är att spenatpasta är extra gott.
Upprörd och riktigt förtvivlad blir jag när jag läser i Svenska Dagbladet om hur två små förskolebarn i en Stockholmsförort troligtvis våldtagits av pappan i jourfamiljehemmet.
Två barn som redan utsatts för trauman i sin biologiska familj utsätts för kanske ett ännu värre trauma i en familj - utsedd av en myndighet för att tillfälligt ta över föräldraskapet för dessa två små!
Denna familj har varit jourfamiljehem i tjugo år!
Hur många barn kan ha skadats under sin vistelse där?
Jag vet att socialtjänsterna runt om i landet har stora svårigheter att hitta hem som vill ta hand om någon annans barn.
Och det kan helt säkert leda till att man inte följer upp placeringar i den utsträckning man måste göra.
Det här är något som bara inte får hända!!
Att man alls kan slå sin mamma - det förstyår jag inte - men om man dessutom hat lyckan att ha sin mamma kvar fast hon fyllt 102 å3 - då blir det ännu mera oförståeligt.
Men det har hänt i Lund enligt Svenska Dagbladet.
Kanske börjar den 72-årige sonen bli dement - ja det lär förhoppningsvis polisutredningen ta reda på om det är så. Mannen är anhållen.
Visst har du satt dig på bussen och alla säten börjar fyllas....du blir orolig för att någon ska sätta sig bredvid dig..du placerar din ryggsäck där- eller du byter säte så du sitter på det yttersta för att göra det svårt för någon att komma in.
Samtidigt som du kallar dig själv fullblodsegoist inom dig.
Men - var inte så hård emot dig själv.
Idag har Dagens Nyheter en artikel om forskning som visar att ja - visst är beteendet själviskt - men fullt normalt.
Att nuet är det enda ”verkliga” vi har, någonsin har haft och någonsin kommer få, tror jag de flesta skriver under på som sant.
Och ändå är de flesta av oss betydligt oftare i vårt då eller sedan än vi är i det nu - det ögonblick som är just nu!
Jag tror att det kanske är fullständigt omöjligt för oss att alltid leva i vårt nu.
Frågan är om det ens är önskvärt.
Ibland behöver vi ju titta tillbaka för att dra lärdomar av det som varit - kanske få ett minne som lockar fram en känsla av glädje...eller kanske en känsla av vemod inför tidens gång.
Och ibland behöver vi se framåt för att nära vårt hopp.
För visst - det blir alltid bättre sedan - eller hur?
Med detta menar jag inte att vi ska sluta sträva efter att vara i nuet.
Men vi måste ha balans.
Och den får vi av att visserligen leva i det nu vi har - men också titta bakåt ibland och framåt andra gånger.
Det är ju först när vi bosätter oss i vårt DÅ som det blir problem.
Då lever vi inte längre.
Vi finns bara i det som var.
Och en annan risk är ju att börja leva i ...det blir alltid bättre sen...
Då lever vi inte heller- då springer vi....mot något okänt.
För som tur är - så är ju framtiden okänd för oss!
Det finns en bara en slags människor som alltid lever i nuet.
Det är barnen.
Så - i kampen att försöka leva vårt nu så får vi börja titta på alla fantastiska små läromästare vi har omkring oss.
Bli lika förtjusta som våra små medmänniskor över att solen skiner idag.
Inte sörja över att det regnade igår - eller att SMHI varnar för stora vattenmängder imorgon.
IDAG skiner solen - åtminstone hos mig.
Jag ska göra allt för att leva i den glädjen.....
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|