Ed Hale låg på sitt yttersta....han hade en enda önskan kvar...att få hålla sin hustrus hand.
Hans hustru låg för döden på ett annat sjukhus.
Sjukhusen ställde upp och såg till att de kom till varandra.
I säängarna bredvid varandra tillbringade de den sista stunden av sin sextioåriga samlevnad.
Läs en berörande artikel om kärlek i Expressen
Kaela
21 februari 2014 18:53
Ja Annie, jag satt också helt stum och tårögd efter att läst detta.
Samtidigt så glad att de fick sluta tillsammans!
Allt gott till dig!
Caelum
21 februari 2014 18:35
Hej Vännen, ja..jag säger vänner fastän vi inte känner varandra irl men dock..vi finns i varandras kulisser. Ibland som smygande möss och ibland synliga som elefanter ;-) Jag går mitt livs resa (som alla)och nu är det dags att börja om på ett nytt kapitel och jag vill gärna dela det med dig Kaela. Namnet har jag inte kopierat av dig, det är taget från: Gravstickeln som är en svag stjärnbild på södra stjärnhimlen. Ett namn jag tyckte att jag kunde identifiera mig och mitt liv med.
Ditt inlägg inger hopp och jag hoppas att Sverige är på rätt håll, äntligen....
Mina nya adresser:
www.caelumlife.blogspot.com
www.caelumcorner.blogspot.com
Jag hoppas vi ses min vän...du känner mig som Caja...
http://www.caelumlife.blogspot.com
Kaela
21 februari 2014 18:52
Vad roligt att möta dig igen Caelum!
Jag har verkligen saknat dig och nu och då kollat in för att se om du skapat liv i din blogg.
Tror att jag satt ett ordspår vid något tillfälle också.
Roligt att se dig komma igen med två nya bloggar!!
Visst ses vi!!
Absolut!
Allt gott till dig!
Kaela
21 februari 2014 19:02
Tack!!!