Oro och rädsla är en bra utrustning vi fått med oss på levnadsfärden för  att inte naivt kliva in i djungeln där alla vilda djuren strax kommer att anfalla oss.

Eller kasta oss in i ett brinnande hus för att rädda en sak.

(För att rädda en människa är man självklart beredd att ta risker) 

Men låt inte din oro stoppa dig i steget.

Gör det ändå - fastän du är rädd!

Fastän saker kan gå fel!

Fastän tusen röster inom dig säger att det inte går.

Rädsla börjar oftast som en tanke, känsla, föreställning eller förväntan, men slutar lagrad i kroppen i form av fysisk spänning.

En vanlig förvrängning vid rädsla som är irrationell är idén att om du oroar dig, så kan du genomoron förhindra att det händer.

Om vi inser att det verkligen inte är så - vår oro är ingen vaccination - den riskerar tvärtom istället att bli självuppfyllande.

Det jag fruktade för kommer över mig sa redan Job i Gamla Testamentet i Bibeln.

Så se till att inte bjuda in din oro - din rädsla.

Lås dörren för den genom att tänka tvärtom: Jag är stark., Jag klarar detta. Jag har klarat värre saker.

Det är lätt att börja lyssna till tankar som påstår att “Det är klart att hon klarade att göra det här, hon har ju mer talang/erfarenhet/utbildning/nätverk/pengar/mod/ … än jag!”.

De tankarna ska du inte ge näring - de triggar din rädsla och förlamar dig!

Någon har sagt: "Oro är som en gungstol, du har någonting att göra men du kommer ingenstans.”

Lägg istället hela din styrka på det du kan påverka och förändra så  minskar du din oro.

Medarna få ben skulle man kunna säga - och du kommer dit du vill!