Bilden lånad från Adlibris

På tåget fram och tillbaka till Stockholm i veckan läste jag Majgull Axelssons roman: "Jag heter inte Miriam!

(Ja jag hann inte riktigt igenom boken under tågresorna även om de pga av diverse uppehåll blev längre i tid än vad de borde varit - så resten läste jag nu på förmiddagen.)

Till och med i Förintelselägren fanns det en slags hierarki.

Romer stod allra längst ner på skalan.

För att överleva stjäl Malika, en romsk flicka, en judisk kvinnas kläder och kallade sig istället för Miriam.

Medan jag läser tänker jag på hur Skånepolisens registrering av romer har avslöjats.

Och att regeringen har skrivit en vitbok över kränkningar mot romer i Sverige och hotell Sheraton i Stockholm har portat en romsk kvinna från sin frukostmatsal.

Och tänker på att troligen alla tiggare jag möter varje dag i min egen stad, och mötte ännu mera av i Stockholm troligen är romer.

Då inser jag  att boken inte handlar om ett då.
Den är lika aktuell idaga,att romer fortsättningsvis är ett förföljt folk.

Boken är historien om hur fångarna med bruna trianglar var de som stod längst ned på skalan i koncentrationslägren, föraktade till och med av de andra fångarna.

Hade Miriam varit Malika när hon kom till Sverige hade hon bara fått den inledande vällingbehandlingen, den som fångarna från koncentrationslägren fick för att återställa sitt matsmältningssystem.

Men sedan hade hon inte fått stanna här.

Mellan 1916 och 1954 rådde det invandringsförbud för romer i Sverige.

Hon hade åkt ut.

Men nu var hon Miriam.

Och tvingades leva ett helt liv som Miriam.

En stulen identitet som en gång räddade hennes liv blev till ett ok i hennes hjärta.

Att läsa om de vidriga upplevelserna i samband med förintelsen och förtrycket av romerna, som ännu inte tagit slut, kryper under huden på mig medan jag läser.

Boken börjar en midsommaraftons morgon. Miriam fyller 85 år och hon ligger i sängen och väntar på att hennes familj ska komma och uppvakta henne.

När hennes son, hans fru och Miriams barnbarn kommer in för att gratulera säger Miriam plötsligt:  ”Jag heter inte Miriam!!”.

Det är absolut första gången hon uttalar orden och de får förstås hennes familj att undra om hon är på väg att bl dement.

Sanningen bakom tatueringen på Miriams arm, om hur hon blev Miriam, börjar så sakta komma fram och det är en helt annan berättelse än familjen väntar sig........

Läs boken, även om det är en smärtsam upplevelse behöver vi alla få upp ögonen för vad som skett - och inte minst genom det- för vad som sker - idag - i Europa- ja till och med i Sverige.

Du kan till exempel köpa den här

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...