Direktlänk till inlägg 14 juni 2014
Ensamheten har många ansikten var ett uttryck jag läste någongång någonstans.
Och det är sant.
Framför allt tror jag den har två ansikten.
Den sociala ensamheten och Den existentiella ensamheten.
Socialt ensam är man när man saknar människor omkring sig.
Många av våra gamla befinner sig där.
Tiden kan tyckas stanna när man blir gammal.
Vänner går bort, orken tar slut och lusten att engagera sig försvinner.
Rädsla och kanske sjukdomar med medförande funktionshinder gör att man har svårt att ta sig ut på egen hand.
Den ensamheten kan vi alla hjälpa till att bekämpa.
Har du en äldre granne - bjud in till söndagsmiddag någon gång - kanske till en kopp kaffe...
Har du en äldre släkting som sitter ensam - hälsa på!
Den existentiella ensamheten är svårare.
Den föds vi med.
Och mycket vi gör - gör vi just för att bekämpa den existentiella ensamheten.
Vi står ut i bristfulla relationer.
Vi fortsätter vara med i ett kamratgäng där vi inte längre känner någon tillhörighet.
Vi gör allt för att lura andra hur lyckade vi är - och hoppas på kuppen kunna lura oss själva.
Vi har allt men saknar ändå något den totala och gränslösa tillhörighetskänslan.
Prylarna får ersätta brustna relationer.
Vi går på livsstilscoacning och självförverkligandekurser.
Allt för att inte stirra ensamheten i ögonen.
Vad den existentiella ensamheten lever av är framför allt vår rädsla.
Den människa som jag älskar och lever med kan överge mig.
Jag kan bli utstött ur en viktig gemenskap.
Jag kanske mister mitt jobb - blir arbetslös och får tomma dagar.
Att leva kräver av oss att vi accepterar möjligeheten till lidande, den grundläggande existentiella ensamheten och nödvändigheten av val och bortval.
Motsägelsefullt nog är det så att först när risken, lidandet, det gåtfulla och det tragiska släpps in blir livet rikt.
Vi blir också tacksamma.
Tacksamma för det vi har idag!
Försök inte springa ifrån din rädsla för att bli ensam, att få lida - bjud in den istället och du ska se att den har blivit stor och fasansfull just för att du stod där och försökte hålla igen dörren för den.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|