Inbilla dig inte att du är någon, manar Jantelagen, och får oss att krympa.

Bli den du är ämnad att vara -  manar en röst inom oss - får oss att växa oss större än vi trodde var möjligt. 

Sanningen är kanske den att  vi är både större och mindre än vi anar...........eller......

"BLi en glad pessimist" uppmanade Sveriges television kalan 1 idag inför väderleksrapporten.

Nu tycker jag ju förstås att det ligger en motsägelse i uttrycket.

Men att vara glad trots de dystra besked som meterologen gav - det är ju ändå viktigt.

Optimist = någon som förväntar sig det bästa.

Pessimist = någon som förväntar sig det sämsta.

Är det inte så?

Nu kan man ju förstås tyda det på ett annat sätt.

Man kan ju vara pessimist - gissa på - eller tyda moln eller väderleksutsändningar till att det ska bli regn....och dra iväg på det man tänkt i alla fall - men packa med regnkläder och kanske till och med stövlar.
Och ändå vara glad!

Eller - är man kanske realist då?

Ja inte lätt att reda ut begreppen.

En glad nyhet för alla pessimister är att forskningen påvisar att en pessimist lever längre än en optimist.(Kanske beroende på att pessimism om framtiden medför att människor lever mer försiktigt och förebygger risker - eller vad tror du?)

Men tror du det så är du kanske i själva verket - en optimist!

Medan annan forskning påstår att det är optiomisterna som när en högre ålder.

Eftersom deras blodtryck och andra livsviktiga funktioner hålls på en bättre nivå på grund av  att de är just optimister.

Nu tror jag inte det är så att de flesta är antingen eller - vi är nog en blandning.

Även om man kan se att vissa har lättare än andra för att se pessimisitiskt på framtidsutsikterna till exempel.

Jag har själv alltid kallat mif för en reralist med optimisitiska inslag.

När jag läste detta om forskningen insåg jag att det finns en del pessimism i mitt väsen också....jag packar till exempel gärna med regnkläderna...

Du har säkert redan hängt undan dina vinterkläder.

Men kanske inte längre bort än att du kan smyga ner lite pomerans skal i fickorna.

Mal och andra kryp gillar inte den doften och går din jacka förbi.
Pomerans kallas också för bitter apelsin.

Finns nog i de flesta välsorterade snabbköpsbutiker.

Njut av det lilla i livet,för en dag kanske du ser tillbaka och inser

att det var det lilla som var det stora!

Okänd tänkare

DU - ja just DU - kan göra någons dag idag!

Kanske kan det vara att möta någon med ett leende och verkligen se personen. 

Skicka ett fint sms till någon som du vet behöver uppmuntran.

Eller - kanske ett mail - eller brev!

Säga hej till någon som sällan får höra det eller hjälpa någon som är i behov av hjälp.

Idag lever vi i en tid där tiden inte finns.

Där vi inte hinner med så mycket mer än oss själva.. 

Ändå!

Du kan vara anledningen till att någon blir sedd idag! 

Du kan vara anledningen till att någon är glad idag eller medför att någon känner sig extra energisk - fylld av styrka.

Du kan verkligen lyssna och känna med en annan människa idag!

Berätta för den som kanske gått arbetslös en längre tid att du tror på dem - på deras inneboende styrka.

För att inte tala om att dela med dig av ditt paraply till den som går utan en regnig dag.

Du är en mycket viktig person - du kan göra en enorm skillnad i en annan människas liv - idag - och alla dagar!

Att bygga en snögubbe i juni hör väl inte till vanligheterna.

Men det är vad David 8 år och hans pappa gjort en semesterns första dagar!

Hoppas att vintern inte ska stj'la mera sommar för oss.

Vi längtar ju alla efter sommarvärmen.

Här i Kvällsposten  kan du se Davids snögubbe och läsa artikeln

17 månader gammal kom Cissi till sina fosterföräldrar.

Hon var född av en mamma med alkoholproblem och hade skador av detta.

Så kallat fetalt alkoholsyndrom.

Hon ansågs utom möjlighet att lära sig något.

På grund av de skador hon fått av sin mors alkoholintag.

Men de som gav den framtidsprognosen för den lilla flickan hade inte räknat med KÄRLEKEN.

Fosterföräldrarnas kärlek och aldrig sinande tro på hennes förmåga har gjort underverk.

Möt henne i Hemmets Journals artikel

Vi har vant oss vid att se tiggare omkring oss när vi rör oss i våra städer i Sverige idag.

Världens orättvisor och problem är inte enbart något vi möter genom TV-nyheterna eller på semesterresan.

Genom tiggarna blir världens klyftor närvarande och synliga på gatorna i vår hemstad.

En del vill förbjuda tiggeri - andra ger.

Men vad är rätt?

Vad går pengarna vi ger till?

Man vet att en människa som tigger i Sverige får en bättre utkomst genom sitt tiggeri på gator och torg än han/hon skulle få i sitt hemland, med en rasistisk och segregerad arbetsmarknad.

Rätten att finnas här och att vädja till vår medmänsklighet är just en rättighet.

Det vi skänker förvandlas till nödvändighetsvaror för behövande familjer.

Sjuka får mediciner, trasiga tak därhemma i Rumänien kan lagas.

Gamla får kläder att skyla sig mot kylan med. (Det är riktigt kallt i Rumänien på vintern)

Vi ska inte resignera, inte ge upp.

I stället behöver vi mobilisera tillsammans, för vårt samhälles skull, för den mänskliga värdighetens skull -

och för den enskilde som sitter där på den kalla asfalten med en pappmugg.

Som enskild gatuvandrare, som Frivilligorganisation kan vi förändra förhållanden.

Visst ska vi arbeta långsiktigt med att få Rumänien (t.ex.) att se på sina romska medborgare på ett annat sätt - men det hjälper inte den som sitter där på gatan idag.

Kanske på knä mot den kalla asfalten!

Det är inte tiggarna utan vi som tappar vår mänskliga värdighet om vi inte gör det vi kan för den som inte har mat till sina små eller ett människovärdigt hus att bo i!