Direktlänk till inlägg 13 augusti 2014
Det finns en underbar psalm i den svenska psalmboken som jag alltid läser när jag är trött eller ledsen - eller båda delarna.
Ikväll är jag väldigt, väldigt trött.
Dagen har inneburit många möten med människors nöd, ensamhet och utsatthet.
Jag känner det som om jag bar på tunga stenar.
Kanske känner du likadant - av en eller annan anledning.
Pröva då att läsa den här psalmen (nr 606 tror jag det är i Psalmboken, och du ska upptäcka att stenarna ramlar av.
Jag vill önska dig en natt när du får sova som på moln - som ett barn i trygga armar med den!
Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn.
Han går på så mjuka sandaler.
Hans mantel är vävd av det lenaste garn.
Hans arm är så stark, hans doft är så ren.
Han känner var rot och var grop och var sten,
och han nynnar en sång, som han gjorde en gång
till stjärnornas ljusa koraler.
Mitt barn, du är buren i Skaparens famn.
Han andas intill dig så nära.
Han håller omkring dig. Han känner ditt namn.
Han gråter med dig, han ler när du ler.
Du är aldrig ensam och oönskad mer,
för du hör honom till, Herren Jesus, som vill
till himmelens glädje dig bära.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|