För att klara informationen till alla frivilliga  i vår organisation (de frivilliga är vid det här laget är 251 stycken) ger vi ut ett slags programblad - faktiskt i formen av en tunn tidning på mellan 12- 16 sidor varje januari och varje augusti.

Där brukar också frivilliga ha några sidor för att berätta om sig själva och om sitt uppdrag.

I det nummer som är på väg ut före helgen nu, är det tre stycken som delar med sig.

När jag stod på tryckeriet och lämnade Vilmas berättelse fick jag tanken att det skulle kunna vara roligt för er mina kära läsare att få möta en av dessa 251 personer som har upptäckt kungsvägen till ett bra liv - att ge!

Här kommer Vilmas berättelse:

 Jag heter Vilma och är en tjej på 20 år.

Jag har alltid varit en sådan där som vill hjälpa. Både djur och människor. Till min mors förtvivlan släpade jag hem otaliga loppiga katter och andra övergivna djur som liten.

Men under tonåren blev jag mer och mer intresserad av att hjälpa människor.

Surfade runt en dag före jul 2013 och hamnade på Frivilligcentralens sida. där jag direkt kände mig hemma.

Skrev lite till Fc i ett mejl och sen var det besök där och kurser så det gick ett par månader.

Jag funderade under den tiden på vad jag ville göra, och till slut hade jag kommit fram till att jag ville ha ett uppdrag som stödkompis.

Det dröjde nästan två månader och under den tiden gjorde jag ett par punktinsatser.

Men sedan blev jag kallad till Frivilligcentralen för ett möte med Alina.

En tjej på 16 år som hade svårt att balansera sin bosniska tillvaro hemma och den svenska i skolan.

Hon kände sig annorlunda och hade dragit sig in i sig själv.

Mera visste jag inte när jag knäsvag gick för mitt första möte med henne.

Men oj så kul det var att känna att i stämde.

Nu har det gått ett halvår och vi har hunnit upptäcka att vi trivs jättebra ihop.

Vi ses ofta på stan, men hon har också varit med mig hem till mina föräldrar i Motala två helger.

De är lika förtjusta i henne som jag är.

Jag har bra kontakt med hennes föräldrar.

Hon känns som en lillasyster. Vilket är fint att ha när man inte har några syskon.

Kram från Vilma!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...