Alla inlägg den 6 september 2014
Jag väntar
strax innan
den nya dagens gryning
jag väntar
i vindens melodi
den som du lyssnar till
vid en ensam promenad
vid havet
och när stjärnorna slocknar
en efter en
väntar jag dig
i molnet
om du lyssnar
ska du höra min dikt
i fågelsången
när dina steg
tystnar
och du är stilla
varken avståndet
eller glömskan
hindrar
Var inte rädd
Jag väntar.........
Kaela
Just nu känner jag mig lite orolig för min lilla dotterdotter Linnea som är intagen på Astrid Lindgrens barnsjukhus med ont i magen, 40 graders feber och 200 i sänka.
Man har konstaterat att det inte är blindtarmen.
Bara att vänta..... och tänka på den lilla och hennes mamma och pappa som tar över och sover med henne i natt på sjukhuset.
Vi plockade murklor
varenda vår.
Det är skadligt i dag
men var nyttigt i går.
Aluminium smakade
riktigt gott
kokt i kastrull
med rabarberkompott.
Vi solade oss
så huden blev bränd
långt innan nån skadlig
effekt var känd.
Vi sprutade flugor
med DDT,
som dog meddetsamma –
det var succé.
Men nu skyr jag solen,
jag joggar runt,
sorterar sopor
och lever sunt.
Ulla Sirén
Minns du att jag skrev om en bussresa vi gjorde med frivilliga i torsdags.
Här har jag och den äldste deltagaren fångats på bild av en av de två kvinnorna på vår bokföringsbyrå/betaltjänst
Jag har stått och strukit.
Skjortor, blusar och annat.
Men också fem diskhanddukar med monogram.
Nej - det är inte jag som suttit och sömmat!
Det är min kärastes mormor.
Tankarna går medan jag stryker.
Förspilld kvinnokraft skulle många säga.
Både om broderiet och om min strykning.
Tankarna vandrar medan strykjärnet pyser.
Var det kvinnor som förspillde sin kraft på att brodera monogram?
Jag tror för min del att det var intelligenta dugliga kvinnor som sömmade handduk efter handduk inför sitt bröllop.
Lakan efter lakan - örngott efter örngott!
Om de inte hade gjort det skulle jag inte ha stått här idag och funderat över vad de tänkte - vad de drömde om!
Efter mig kommer man inte att hitta ett enda monogram varken på handdukar eller örngott.
Inte kan jag tycka att det de gjorde var förspillt.
Det ger ju mig glädje än idag, långt efter att deras steg har tystnat!
Fotspåren är påtagliga....deras händer - som vilar sedan länge höll den här handduken i en brodér ring och sömmade.
Påtaglig kvinnokraft skulle jag vilja kalla det....
Det är så erbarmligt lite
en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka
men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna fogas till veckor,
veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel
så hastigt som livet går.
Morgonen gryr så sakta därute.
Och jag är uppe alldeles för tidigt - för en lördagsmorgon i alla fall!
Ledig dag - men full av jobb med att städa huset inför visning imorgon.
Det kommer så många tankar när man vet att snart är huset inte vårt längre.
Beslutet har tagit lång tid - vi byter verkligen boende.
Från paradiset (som vi kallar det - i en lantlig miljö med skogen inpå knuten - till en lägenhet - mitt i stan - som vi faktiskt inte sett eannat än på ritning,ftersom huset där den finns är under uppbyggnad.
Ändå - känns allting helt rätt.
Praktiskt har det varit tufft - och på grund av att vi båda har arbeten med mycket kvällstid mellan varven så har det varit många tuffa dagar med att invänta varandra - eller lösa hemresan (vi har ju bara en bil)
Sista bussen till Paradiset går 17.20
För långt att cykla.
Men just idag - den här morgonen när det är så bedövande vacker soluppgång - och insikten om att huset kommer att vara sålt, troligen och förhoppningsvis nästa helg - gör det lite ont.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|