Jag pratar ofta om att vara lycklig....och blev förstås intresserad av filosofen Bengt Bruldes tankar i ämnet i Svenska Dagbladet

Han säger att livet inte går ut på att vara lycklig eller att vara lyckad.

Och han borde veta eftersom han blivit kallad Sveriges främste lyckoforskare.

Jag har tidigare, för några år sedan, läst dessa ord av honom:

"Forskning visar nämligen att hur lyckliga vi är till stor del är medfött.

– Vi bär på ett genetiskt bestämt ”lyckointervall” som ser olika ut för olika personer. Om du plötsligt vinner pengar kommer du att hamna ovanför det här intervallet, förklarar Bengt Brülde.

Men redan efter något år är du troligtvis tillbaka inom ditt ”normala” lyckospann igen"

Med andra ord anser han inte att mycket pengar har med lycka att göra.

Läs gärna artikeln i SvD.

Den är klart intressant!

Om ni undrar vad jag gör som skrivit så lite kan jag berätta att jag tar emot nya frivilliga - flera varje dag.

Vilket underbart jobb jag har som får möta människor som kommer och säger: Jag vill hjälpa till - jag vill göra något för en annan människa!

Människor från de mest skildfa levnadsomständigheter.

Det är förvisso både spännande och oerhört intressant.

Men framför allt överväldigas jag av all denna goda vilja!

Det finns så oerhört mycket godhet.

Så oerhört mycket god vilja!

Det är detta vi borde få läsa om i tidningarna varje ag istället för om de stålskodda stövlarnas tramp och människor som vill bedömma andra människor som mindre värda, mindre viktiga på grund av urtsprung, tro, sexuell läggning eller politisk uppfattning.

jJg ska inte klaga eftersom vår ortstidning ganska nyss gav oss en helsida.

Men nog kunde väl våra tidningar ha en sida med veckans goda gärningar varje vecka - för balansens och den hela sanningens skull angående tillvaron omkring oss!

Sorg och glädje båda
bodde i mitt hjerta,
Sorg i ena kammarn,
glädje i den andra.
Oförsonligt skilda,
rådde än den ena,
än den andra ensam.
Se’n den enda kom dit,
lär hon öppnat dörren
och förenat båda,
ty min sorg är sällhet,
och min glädje vemod.

Johan Ludvig Runeberg