Såsom daggkåpan fångar en droppe  regn

på sitt späda blad

och låter den glida gnistrande ner

till en mörk skål,

—så vill jag fånga kärleken—

som en droppe dagg i soluppgången

vill jag bära den — blänkande

djupt i mig

där blodet strömmar

 i hjärtat.

Elsa Grave

Nu väntar jag på de här små busfröna med föräldrar som snart ska komma till mormor och morfar för sista gången i huset....nästa gång blir det i stan....och det dröjer - vi mellanlandar ju på 27 kvm i tre månader.

Svårt att ta emot 4 personer där.

Vi undrar hur vi själva ska klara av det!

Alfons som kommer att fira sin gemårsdag här!

Och Linnea som på bilden åker tuff tuff tåget i Söderköping med morfar

Du som lä'st mig en tid vet säkert att vi är på väg att flytta från vårt härliga hus på landet till en lägenhet mitt i stan.

Om du missat inlägget finns det på länken ovan!

Det är mycket att tänka på när man ska flytta.

Och när man ska flytta från ett hus med vind och bodar till en lägenhet smed små gardeober och boytan  dessutom är lite mindre, ja, då blir det ännu mera att tänka på.

En bra sak som detta för med sig är att vi gör oss av med en massa saker som vi inte behövt på många år ibland - eller inte kommer att behöva i vårt nya boende.

Och för att vara helt ärlig- en hel del gammalt skräp som väl rena slöheten och möjligheten till förvaring gjort att man sparat på.

Jag har med ojämna mellanrum meddelat hur mycket saker vi slängt - minsta skruv räknad - och hur mcyket vi nyanskaffat.

i helgen gjorde vi en ny rusch och med resor till Sekond hand och returpunkten blev vi 277 saker fattigare - och lättare.

Det är skönt att göra sig av med saker man inte behöver.

Under samma period har vi införskaffat ett par vantar till mig och en Tshirt till mannen i mitt liv.

Så det går framåt.

Minimalt med saker som vi inte behöver vill vi flytta med.

Allt du vill ha ut av livet,måste komma från människor.

Vill du bli beundrad,respekterad,älskad eller förmögen,så blir du det enbart genom andra människor.

Aldrig genom tingen.

Människor enbart kan ge dig det du vill ha.

Därför måste du förstå människorna.

Och det gör du först när du förstår dig själv.

  Ett nyckfullt ögonblick
stal mig min framtid,
den tillfälligt hoptimrade.

Jag skall bygga den upp mycket skönare
såsom jag tänkt den från början.
Jag skall bygga den upp på den fasta marken
som heter min vilja.
Jag skall resa den upp på de höga pelare
som heta mina ideal.
Jag skall bygga den med en hemlig lönngång
som heter min själ.
Jag skall bygga den med ett högt torn
som heter ensamhet.

Edith Södergran

Bland ämnena i grundutbildningen  på Frivilligcentralen (som är obligatorisk) för våra frivilliga ingår också demens.

En del kan tycka att det är onödigt att gå just den

Men jag brukar alkltid säga att detta är något som angår oss alla.

Och förr eller senare i livet kan det angå oss väldigt mycket.

Vår kursledare på de kurserna brinner för sitt ämne....egentligen borde kursen heta bemötande av personer med demenssjukdom.

För det är bemötandet det handlar om.

Många av oss gör fel i bästa välmening.

Tänk dig bara själv att du är förvirrad och inte har riktigt helkoll på tillvaron.

Så kommer någon som du vagt känner igen och säger: "Hej, känner du igen mig".

Om du inte lyckas placera personen snabbt får du ångest.

Känner dig dum.

Men när vi möter demenssjuka är det precis så vi ofta gör.

Istället för att säga vem vi är - och på det sättet ge trygghet.

Detta om bemötande hör jag alldeles för lte kan jag tycka.

Läs gärna artikeln i Västervikstidningen

Allting får namn av sitt hem,

tinget får hem i sitt namn.

Paradis i paradis paras.

Famn söker alltid en famn.

Språket är hav, det är skepp.

Ord äger vidd och når hamn.

Ordet om tinget får grepp.

Språket är lyckligt av namn.

Språket är lustgård och grav,

glömskan kan grönska som gräs.

Stavaren stavar till stav,

nästan din bor på ett näs.

Språket är lyckligt i sig

språket i paradis

parar sig lyckligt med dig.

Språket är paradisgräs

betat av salig hjord.

Tinget är invigt med ord.

Språket är saligas spis.

Harry Martinsson