Direktlänk till inlägg 25 december 2014
Jag kryper ihop i Din famn som ett barn i sin moders sköte
Din natt är ett hav utan strand där var våg är ett farligt möte.
Men det är som om händerna lyfte mig upp och varsamt sig slöte.
Jag klär av mig i min bädd ängslan och sorger svåra.
Jag är inte längre rädd: de är inte mina men våra.
Du går i ett mörkt sorl men ditt mantelsläp drar en lysande fåra.
Jag sover lugnt i mitt bo fast stormen och natten det gungar.
Det finns bara ett: att tro.
Inte fasan som vågorna slungar.
Men detta: att fågel mänska och gud förblir när sina ungar.
Du känner min morgondag. Du vet när mitt yttersta kräves.
Jag lyss till ditt hjärtas slag, i slummer jag sänkes och häves.
Väck mig när gryning blir blodröd, och jag drack ej Guds mod förgäves.
Solveig von Schultz
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 |
10 | 11 |
12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|