Just idag besöker min mormor mig i minnet betydligt mer än vanligt.

Min mormor - som inte var min mormor - men som var den bästa mormor man kan ha.

Hennes levnadshistoria är en berättelse om ett utgivande liv.

Om ett liv där alla andra alltid gick före.

Ändå hade hon en oerhört fin självrespekt.

När hon var femton år gammal dog hennes mor i barnsäng som man sa på den tiden - och som hon alltid sa.

Hennes älsta syster, Lisa var då 19 år och nygift och hade flyttat från gården.

Alla syskonen hade namn som känns väldigt "up-to-date" idag.

Martin var runt sju år.

Han var gravt utvceklingsstörd.

Så var det - Anna - som blev min fantastiska mormor.

Och Erik, som precis lärt sig gå när polion tog den färdigheten ifrån honom var 5 år.

Simon som föddes som det sista barnet fick aldrig lära känna sin mor

Anna fick vid femton års ålder axla uppgiften som husmor och att vara i mors ställe.
Det gjorde hon med en vuxens insikt och omsorg.

Mamman hade aldrig mått riktigt bra efter det att Erik blev sjuk så Anna hade redan tagit ett stort ansvar för sina småsyskon.

I 30 år skötte hon den uppgiften.

Då hade broder Simon tagit över gården och Erik  blivit ingenjör och jobbade i Stockholm.

Kvar fanns en åldrande far, Simon och hans hustru och så Martin, som faktiskt blev kvar på sin brors gård hela sitt liv.

Och så Anna då.

Min morfar hade vid den här tiden varit änkeman med fyra barn i ett år.

Han började kasta sina blickar på Anna som var vacker trots att ungdomen låg bakom.

Så gick hon in i uppgiften som hans hustru och som styvmor till tre tonåringar och en skolflicka.

Hon och morfar hade ett hus bredvid det hus där jag växte upp.

Hon fanns alltid där med en öppen famn och med ett lyssnande öra.

Hon delade med sig av vishet och livserfarenhet till  alla oss barn.
Alltid leende, alltid med en öppen famn.

Så bor hon i mitt inre.

När jag som vuxen hade fått klart för mig hur hennes liv sett ut frågade jag henne en gång om hon var besviken på livet.
Då svarade hon: Jag hade nog gärna sett att vi fått ett barn jag och Ernst Emanuel, men jag var för gammal förstås.

Och jag blev ju mormor - det bästa som hänt mig!

Detta är mycket kort berättat - jag skulle vilja skriva en bok om henne.
Men jag vet inte om det skulle finnas några läsare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...