En sak som vi människor är rädda för är det som är annorlunda.

Och den rädslan binder oss  lätt.

Allt annorlunda känns lätt hotfullt.

Och kanske känns det som mest av alltkänns  hotfulla är att möta en människa som inte ser ut som vi, inte klär sig som vi...alla de där signalerna som talar om vem vi är.

Jag tror faktiskt att rädslan för att närma sig en människa som är annorlunda beror allra mest på att  det främmande känns hotfullt.

Om man är trygg i sig själ, vem man är och vad man tror på, så är det inte så hotfullt att möta människor som ser annorlunda ut och därmed givet vis för oss kan kännas främmande-.

Vågar vi bara gå emot vår egen osäkerhetoch rädsla  kommer vi att upptäcka att den annorlunda färgen på skinn och hår - och den kanske annorlunda klädstilen  ingenmting betyder vi är alla lika - längst inne - bortom allt detta.

Ibland brukar man kalla oss svernskar för trygghetsnarkomaner.

Vi söker tryggheten - och friheten från rädsla som nästan inget annat folk.

Säkerhets och larmfirmor lever högt på denna  vår rädsla.

Vi är rädda för inbrott och installerar dyra larm.

Vi är rädda för att gå ut i skogen för kanske det finns vargar.

Helt förglömmande att de flesta vargar smyger undan om de känner doften eller hör ljudet av människa.

Ja men jag läste....kanske du invänder nu.

Ja, vet du, det gjorde jag också.

Och då måste jag konstatera att det inte finns någon regel utan undantag.

Eller varför är vi livrädda om vi ser en människa utomhus röka på tio meters håll.men...men säger du nu, det farligaste är den passiva rökningen.

Helt sant- men ute och på håll får du i princip inte i dig ett dugg.

Du får i dig mycket mera och minst lika farliga partiklar genom att gå vid en trafikerad gata.

Oj då- nu kanske jag gav dig en ny rädsla.

När jag sitter här och skriver i väntan på ett besök på mitt arbete  börjar jag fundera över vilka rädslor jag själv har.

Och så som ett brev på posten -  funderar jag över hur jag kan skydda mig på bästa sätt.

Den största rädslan i min lilla värld är att genom döden förlora dem jag älskar.

Men mot döden - den som kan ta våra kära ifrån oss - och som vi alla själva en gång kommer att möta - har vi inte så lätt att hitta skydd.

Mitt sätt att behärska den rädslan är att glädjas över att jag trampar på jorden idag - och att alla mina kära gör det.

Om morgondagen vet  vi ju bara en sak - att vi ingenting vet!

 

Hans

4 april 2015 14:18

Tack
det bästa jag läst på länge

Kaela

5 april 2015 22:15

Tack för att du berättade det!
Allt gott till dig Hans!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...