Direktlänk till inlägg 15 maj 2015
Morgonsolen strålade emot mig när jag vaknade.
Raskt beslut om en promenad i den stora fina parken som jag är så oerhört tacksam för att ingången till den, ligger ett stenkast från vårt hus.
Inte vidare varmt ännu.....men hög och klar luft.
När jag gick förbi lekplatsen såg jag en kvinna sova på en soffa där.
Mina steg väckte henne och hon såg upp på mig när jag passerade en bit ifrån.
Våra ögon möttes - jag sa hej och hon svarade på samma sätt.
Hon frös....jag saktade av på stegen....tog mod till mig och gick fram till henne och gav henne den mandarin som låg i min ficka utifall att jag skulle få lust att äta den under promenaden.
Hon åt den fort....så såg hon upp på mig och sa: Tack..det var gott.
Inte mycket till frukost svarade jag.
Mer än jag brukar få kom hennes replik....så fortsatte hon....jag har inte alltid haft det så här...jag hade ett jobb....ett bra jobb.
Eftersom det var på en restaurang fanns gott om alkohol.
Det blev mitt öde...nu sitter jag här...
Vi samtalade kanske en timme där på bänken.
Jag frös...och jag undrade hur hon kände sig efter sömn på hårda spjälor i nattkylan.
Jag bad hene komma till mitt jobb på måndag.
Hon lovade och stoppade lappen med adressen i fickan.
Jag hoppas innerligt att hon kommer.
Vet i dag inte vad vi kan göra för henne - men jag måste försöka - hon kom ju i min väg....
Och så ett citat för oss att ta med ut i dagen:
"Det enda sättet att leva är att uppleva varje minut som ett mirakel som inte kan upprepas."
Jack Kornfield
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|