Direktlänk till inlägg 19 juni 2016
Under veckan som ligger bakom har jag haft det första samtalet med två nya frivilliga.
Det är det roligaste jag vet.
Att möta en människa för första gången är ju som att öppna en dörr till en skattkammare.
S'rskilt i detta,det andra samtalet av de två jag som samordnare har med varje ny frivillig.
Det första samtalet kallar vi Information och intervjusamtaket.
När man som "frivilligkandidat" går hem från det samtalet har man en hel del information i skriftlig form med sig hem.
Men också registreringspapper där alla kontaktuppgifter ska skrivas ner - ett tystnadslöftespapper där
man skriver under om tystnadsplikt och ett papper kallat "Detta är jag" där man presenterat sig så mycket eller så lite man vill.
Det papperet brukar vara Sesam öppna dig för mig.
Det finns alltid något som kan leda till spännande tankeutbyte och infprmationsutbyte.
Vid just dessa två tillfällen hade båda använt uttrycket att de vuxit upp i "styvfamilj"
Det intressanta var att de upplevt denna uppväxt mycket olika.
Den ena hade upplevt sig extra omhuldad med ett extra för'ldrapar och föera syskn.
Tyckte också att det slipåat henne inför möten med människor.
Den andra hade upplevt det som att leva i ett krig.
Men ändå på något sätt klarat sig ganska helskinnad igenom det hela.
Det är ju säkert som en ny sociologisk forskning visar att barn som lever med ensamstående föräldrar eller i styvfamiljer mår inte sämre än andra barn.
Det finns barn i den å kallade stjärnfamiljen som mår dåligt också - trots att det inte är något fel på familjen efter vad man kan se.
Kanske passar bara inte just det barnet där det råkade hamna.
Och det finns förstås samma risk i styvfamiljen.
Jag tror att vi mår bättre om vi bestämmer oss fär att försöka fastslå att i de allra flesta fall har förä'öldrar ...ensamma förä'lsrar tvåföräldrar...styvföräldrar gjort allt i bästa välmening och att en del ändå kanske blivit fel....ja vad ska vi skylla det på.
Vi borde inte behöva skylla på någon.
Utan istället inse att ödet och tillfälligheterna är som de är.
Det löser mycket tror jag om vi försöker tala ut med varandra och låta målet för samtalet vara förståelse och försoning.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|