Varandra - visst är det ett härligt ord.

Gick och filosoferade över det på mina promenader mellan olika platser och möten och  sammaträden idag.

Avslutningsvis var jag hos en grupp studenter på Campus socionomprogram.

Underbara fina unga - som vill  lära sig att göra det bästa för andra i sitt jobb.

Så roligt att få berätta för dem om Frivilligcentralen

Att få känna hur fanan bärs vidare av nya unga ivriga händer och hur unga varma hjärtan vill gå in i framtiden med yrkesmålet att hjälpa andra.

Det värmde mig.

Och på vägen därifrån fortsatte jag att fundrra över order "varandra" och kom att tänka på att jag läst eller hört "Utan varandra är vi ingen" någonstans.

Så innerligt sant....vi är verkligen gåvor till varandra.

Ibland har gåvan lite taggigt yttre - men kommer man innanför yaggigheten som kan det v9isa sig att där finns det fantastiskt vackra saker - fina känslor- ljusa drömmar.

¨å viktigt att vi bekräftar varandra.

Tar i varandra och säger det vi känner: "Du är värdefull för mig"

Ibland hä'nder det att människor ställs utan möjlighet till det vi kanske ser som självklart, en hand som berör, en blick som möter....

Läste följande historia och tycker den är så rörande att nästan tårarna lockas fram:

"För en tid sedan satt jag på tåget en morgon och läste en kort notis i tidningen som beskrev en man som suttit i fängelse i närmare tre år. När han hade ungefär två månader kvar till frigivningen deltog han i ett rymningsförsök. De lyckades ta sig förbi den första muren, men blev infångade och fasttagna, bokstavligt talat, av vakterna innan de kom över den andra muren. I domstolen blev mannen ställd inför en undrande domare som frågade honom varför han tagit ett sådant till synes korkat beslut att delta i ett rymningsförsök när han bara hade två månader kvar av sitt långa straff tills han skulle vara helt fri. Mannen svarade då att när vakten tog tag i honom därute mellan de två murarna så var det första gången under de tre åren som han hade fått bekräftelse på att han existerade som människa. Han förklarade vidare att det var värt att rymma för att få uppleva denna känsla igen. Hur ofta behöver människor i din omgivning iscensätta en rymning, i symbolisk mening, för att du ska se dem? Eller kanske, hur ofta har du själv behövt göra det?"

Med de lånade orden önskar jag DIG en fin tisdagskväll och så småningom en god natt!

...och för den som vill....ett citat...

"Tur är det ställe där förberedelse och möjlighet möts."

John Locke

T    

" Att ha ett öppet sinne och hysa ödmjukhet inför tillvarons komplexitet skapar utomordentliga förutsättningar för visdom*

Så har Stefan Einhorn sagt.

Och jag tycker att det är mycket bra sagt.

Att leva med ett öppet sinne ger många tillfällen till att möta människor.

Verkligen möta!

Beröra och beröras.

Många gånger tänker vi kanske si eller så om andra människor, han är en sådan person, just den folkgruppen beter sig alltid så, hon har alltid varit sån och kommer aldrig att ändra sig.

Då är vårt sinne både stängt och reglat.

Något jag lärt mig  är att så fort jag vågar börjat tänka i nya banor kring saker, personer och världen.

Så fort jag vågat släppa taget om den gamla världsbilden och tar ett steg ut ur mina egna uppfattninga , om så bara ett litet steg, har jag ofta fått göra helt fantastiska erfarenheter.

Det är verkligen fantastiskt  hur saker och ting sker om man släpper lite på sin vanliga kontroll och låter sinnet vara öppet för vad som kan hända.

Även om jag tycker mig ha hittat min grej kan jag hitta nya saker som hjälper mig att utvecklas på det sätt jag behöver för att bli den jag är avsedd att bli!
Ett steg leder till något annat ....och vi får ibland inse att vi haft fel och får en ny möjlighet att revidera gamla felaktiga tankar och ersätta dem med friska nya sådana!

Ibland då vi möter en människa är våra  tankar i vägen för att vi ska kunna ta in vem persoen verkligen är.

Tankarna hindrar oss från att lyssna till personen istället  lyssnar vi på våra  tankar om honom eller henne.

Eller- tänker på det vi har hört om den människa vi har framför oss.

Orden dånar i vårt huvud och överröstar det personen säger.

Då hör eller ser vi inte vem det ä vi har framför oss.och inte vem personen egentligen är.

Om vi släpper våra förutfattade meningar  kommer vi att se och höra en helt annan person.

Vi kanske till och med möts.

Du vet - så där riktigt möts...till ett möte som ger vingar i en vardag som är tuff för oss alla.

Som ger den där magkittlande känslan av att ha fått se in i en helt annan värld utan skygglappar - en annan människa!

Jag vet att vi alla egentligen vill att våra möten ska vara just så.

Men tid och annat hindrar oss från att nollställa oss och samtidigt låta oss fyllas av förväntan inför mötet.

Jag är säker på att när vi möter en människa med förväntan känner den vi möter detta - och gillar oss.

För det är ju så - vi gillar alltid de som verkligen lyssnar.....

Nu vill jag önska DIG och mig en dag med möten där  vi låter oss styras av förväntan!

...ett citat att ta med ut i dagen...

"Tiden kommer att avslöja vad som ligger framför, men jag kommer alltid komma ihåg vad det du sagt. Mötet med dig har förändrat mitt liv... "

Okänd tänkare

Idag är det tisdagen 27 september och Dagmar och Rigmor har namnsdag!

Varmt grattis till er!

Dagmar är en dansk ombildning av det slaviska namnet Dragomir(a), som är sammansatt av ord med betydelsen ’kär’ och ’fred’
Det finns omkring 8 200 som bär namnet, varav cirka 3 300 kallas så.

Rigmor är en dansk ombildning av ett forntyskt Rikmoth, sammansatt av ord för ’mäktig’ och ’sinne’.

Det finns omkring 4 100 som heter Rigmor i Sverige, cirka 2 200 har det som tilltalsnamn.

Stort grattis också till DIG som har födlesedag idag!

Önskar er en härlig bemärkelsedag!