t 

Att tonåringar anser att de har föräldrar med hur många brister och fel som helst - det är vi nog alla medvetna om.

Tycker väl  - att så är det....och det får man leva med några år -  till sist inser man att föräldrarna inte var så tokiga ändå!

Eller kanske man kan säga att man också fått en annan blick för vad ens föräldrar hade att kämpa med.

Åtminstone i så stor utsträckning som vi kan veta det om varandra.

Det finns många hemligt burna svårigheter och sorger.

Idag och under ganska lång tid tillbaka har många gott och väl vuxna och livserfarna barn fattat pennan och skrivit om sin/sina föräldrar.

Inte med så stor förståelse alltid.

Det förvånar mig och det gör mig ledsen.

Kanske att det var Kerstin Thorvall som för bra många år sedan nu startade denna "avslöja mina föräldrar" skriverier.
Det var ju sin mamma hon beskrev på ett sätt som inte många av oss hade anat.

Författaren Slas son -  Nils Claesson skrev en gravt avslöjande bok om sin självupptagne och alkoholiserade pappa. Som väckte både indignation och förvåning.
Jan Myrdal orsakade ännu mer uppståndelse när han för trettio år sedan skildrade sina berömda föräldrar Alva och Gunnar som kyliga och distanserade.

Ingmar Bergman och Liv Ullmann står i centrum för Linn Ullmanns nya roman "De urolige".

Cajsa Stina Åkerström har skrivit en bok om sin far och undrar bland annat hur hennes far kunde vara så taggig mot ett barn.

Sigge Eklund gör upp med pappa Klas Eklund i en  roman om hatkärleken till pappa . Vänsterradikalen som blev övertygad socialdemokrat som blev burgen bankman., chefsekonom på SEB.

Cecilia von Krusenstjerna skrev "En spricka i kristallen om sin pappa (framför allt) Per G. Gyllenhammar.

 Stefan Einhorn har skrivit boken "Pappan" om sin far.

Jag har läst flera av de här böckerna och kanske kan jag säga att i "Pappan" upplever jag en sorg som jag sett skymta även i andra "föräldrabeskrivningar".

Men den känns mera naken och gripande i Stefans berättelse om sin far Jerzy.

(Just Stefans bok är lite grand en blandning mellan roman och beskrivande av en far till vilken man kan säga att han bar en olycklig kärlek- olycklig därför att han inte såg att den var besvarad.
Kanske tydligare än hos andra författare nom samma ämne.)

Jag kan förstå behovet av att "skriva av sig" bitar av en dysfunktionel och/ eller sorglig barndom.

Men det känns någonstans fel att låta sin förälder/sina föräldrar schavottera offentligt i sin ynkedom.

Det finns många flera.

Jag blir för långrandig om jag tar upp alla - och dessutom har jag inte läst dem.

Men vem är jag att döma- och det gör jag inte.

Jag bara undrar.....

Vi har alla en ynkedom någonstans i våra liv som vi vill göra allt för att dölja - och våra liv är fulla av tillkortakommanden, som vi vill behålla för oss själva eller åtminstone "den inre kretsen" !

Som icke kända föräldrar behöver vi kanske inte vara rädda för avslöjande böcker - men tänk om!

Hur skulle vi uppleva det!
Hur skuule DU - Hur skulle JAG?

Jag kan tycka att det måste finnas andra vägar att komma tillrätta med en olycklig barndom än att dra ut föräldrarna i offentlighetens ljus..

Dessutom- så få av författarna ställer frågan på allvar: "Varför blev min pappa, min mamma så här"?

Föräldrarna var ju också barn en gång och formades av föräldrar i sin tur.
Som i sin tur.....i all oä'ndöighet!
Vems är alltså felet?

Vi har ju aslla tillkortakommanden - just inom det område som det är allra viktigast för oss var och en att göra rätt"
I föräldrarollen!

Hos mig skiner solen och det blåser.....om jag inte vore så förkyld skulle jag gå ut ett tag!

Men till DIG som kan - ge dig iväg och njut av sol och friska vindar!

 

Stina

28 december 2016 08:23

...ja tänk om min dotter skulle skriva en bok om mej och alla fel man gjort genom åren! (44 snart, det skulle bli en tjock bok)
Tycker inte så bra om dom här böckerna där föräldrar "hängs" ut av olika anledningar, har bara läst Gustavs grabb av Leif GW Persson, han gillade ju inte sin mamma.
Man kanske kan skriva någon sorts terapidagbok istället, vet inte, sån här är inte lätt...
Jag tycker alltid det är bäst om man kan reda ut olika saker med den det gäller om man har gjort eller sagt något som sårar eller handlat fel,det har fungerat här iaf,
hoppas du får en fin o bra dag, kram från Stina

Kaela

28 december 2016 09:08

Ja precis Stina!
Kan nästan uppleva det som ett slags övergrepp när barn hänger ut sina föräldrar.
Alla föräldrar gör ju fel - en del gör ganska stora fel.
Ändå är jag ganska säker på att de allra, allra flesta föräldrar älskar sina barn.
Även om de inte klarar av att vara bra föräldrar.
Rller inte dög åt det barn de fick.
Tycker också det är en sak för terapisoffan!
Önskar dig fina dagar och ett riktigt Gott Nytt År!
Kramar om dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...