Alla inlägg den 19 februari 2017

Av Kaela - 19 februari 2017 16:44

 

Att resa är ett sätt att leva har jag hört någon säga.

Och det stämmer förvisso.

Men jag skulle vilja säga att leva är en resa.


En livsresa.

En resa som kanske i bästa fall tar oss dit vi vill - men många gånger också dit vi inte ville.

Resan går genom glädje och sorg.

Vi gör denna resa en enda gång.

Under resans gång ägnar vi oss åt att resa små monument över oss själva – konstverk, barn, hjältedåd, selfies på Instagram – så att något blir kvar när vi försvinner.....

En del av oss skriver en eller flera böcker....och en del av böckerna blir klassiker - som verkligen blir kvar- iallafall för en tid.


Vi har olika mycket packning.

Alla bär vi efter en tid på denna resa, en livsryggsäck
Somliga bären tung och otymplig ryggsäck.
Andra reser med lätt bagagage.


Vi knyter många band under denna resa - en del av banden knyts hårdare och fastare under resans gång - andra  glider ur varandras grepp - trots att vi kanske gör försök att hålla kvar.

Ja  många människor möter vi under resan.

En del av dem försvinner lika plötsligt som de kom och andra stannar länge.

Även de korta mötena har mycket att lära oss.


Och du - visst händer det ibland att man vid ett snabbt möte  får en förnimmelse av igenkännande  när man möter någons blick eller hör en röst för första gången.

Och känslan av innerlig gemenskap är ögonblickligen total.

Har vi setts förut på en annan plats –


Vi ställs inför utmaningar som vi kanske aldrig bett om - men det är där - mitt i utmaningens stund som vår resa kanske är inne i en av de viktigaste etapperna.

Det är där vi utvecklas och lär oss inför det som väntar - kanske redan bakom nästa krök.


Ibland tvingar sig något in som reskamrat som vi verkligen inte  ville dela vår resa med.

Sorgen, sjukdomen, ensamheten blir för kortare eller längre tid vårföljeslagare.

Din tid i mörkret är lärdomens tid.

När ljuset kommer tillbaka ser du allt på ett nytt sätt...för tårarna i  mörkrets grotta har tvättat dina ögon.


Denna resa gör vi alla - fast resvägen ser så olika ut.

Vi är alla förstagångsresare på livsvägen - så det kommer ingen från andra hållet som vi kan ställa frågor till..


Till alla reskamrater på denna enorma,fantastiska, osannolika, underbara, gemensamma och ändå ensamma resa önskar jag en god resetapp idag!

=ch en fin avslutning på helgen i en skön söndagskväll!



Av Kaela - 19 februari 2017 12:47


 



"Hur var ditt liv?
– Det var storm och nöd och kamp i en enda veva; det var gäckad längtan och fåfäng glöd
och små glimtar ur molnens reva.

Jag är så glad att jag fått leva."

Av Kaela - 19 februari 2017 10:39






Jag tror vi alla nu och då möter människor som drabbats av svår och lång sjukdom eller funktionshinder. När de ska tala om svårigheterna är det kanske inte det man väntar sig som kommer upp på tapeten.

Istället säger många att vännerna försvinner.

Det blir så tyst och tomt!

Kan det bero på att man inte längre kan vara lika aktiv som innan..... eller

Det är ju då man bäst behöver vänner för att kunna fortsätta ett meningsfullt liv.
Under ett par årtionden (nästan) bakåt har det varit lätt att få ledsagning och någon som styr upp det hemma genom personlig assistans.
Idag är det betydligt svårare att få det.
Kommunerna och försäkringskassorna såg att notan blev hög.

För hög ansåg man - och kapar.

Har vi en vän i den sitaitionen är det vår förunderliga glädje och plikt att se till att han eller hon fortsätter att vara ikluderad!!

Kan det vara så att vännerna till den som blivit sjuk upplever att personen ifråga inte är så kul längre.
Eller är det så att vännernas aktiva liv hindrar dem att ägna en eftermiddag ibland åt en vän som har svårt att ta sig ut själv?


När våra vänner/arbetskamrater blir drabbade av ett funktionshinder/långvarig sjukdom så gäller det att se till att dessa inte blir bortglömda  - se till att de - fast de kanske inte fungerar på samma sätt längre får vara med i gemenskapen så mycket som möjligt på samma sätt som innan de drabbades

Dessa våra vänner är samma människa inuti fast kroppen skadats.

Och det är det som är inuti vi uppskattar hos våra vänner - eller?

Nästa gång kan vara vi själva som blir drabbade och bortglömda  - ibland tar det bara några sekunder för livet att ändra inriktning.

Och ensamheten är det svåraste.....
Den kan vi göra något åt....låt oss göra det!

Av Kaela - 19 februari 2017 09:30

 


Idag är det den 19 februari och det är söndag.

Ella och Gabriella har namnsdag!
Varmt grattis till namnsdagsbarnen och en varm önskan om en fin födelsedag och förstås -  ett varmt grattis till dig som fyller år också!grattis t

Gör nu en fin bemärkelsedag!

 

Det finns 11 580 kvinnor i vårt land som heter  Gabriella som ju  är den feminina formen av Gabriel som är ett hebreiskt namn med betydelsen "Guds kämpe". Vanliga smeknamn är gabbe, gabbi gabi , bella


Det finns 19 880 kvinnor som bär namnet Ella i Sverige. Ella är en kortform av Gabriella, men också av Eleonora, Elin, Daniella eller Elisabet.

Ella var ett vanligt namn från sekelskiftet fram till 1940-talet. Men eftersom det aldrig var något riktigt popnamn blev det heller inte omodernt i de följande generationerna.
Under 1990-talet började en ny uppgång och Ella är nu ett av de 70 vanligaste tilltalsnamnet.

Presentation

Fråga mig

144 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28
<<< Februari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se