Vi väntar på ljus ifrån öster,
att Vishetens stjärna skall tändas,
med lovsång från mäktiga röster
och bud att det nya skall sändas
Då kärleken får ny gestalt,
som bär på allt och hoppas allt,
och till vårt hjärta slår en bro
av rik gemenskap byggd på tro
Vi väntar att sången till Livet,
en hyllning till ankomstens stund,
skall visa oss allt som är givet,
en bild av vårt nya förbund
Vi äger endast det vi fått
av det som Herrrens Ord har sått
De gåvor som av nåd han sänt,
de lyser klarast i advent
I Vishetens ljus väntar Vänern
på frostnatt i strandskogens flik
Hon längtar likt havet och tjärnen
på is som slår bro i var vik
Hon drömmer om en istung sjö
i stillhet under vintersnö,
om läkedom i formlöst land
invid en vindlös urtidsstrand
Ur Visheten anar vi grunden
för kunskap av silver och guld
Vi längtar den heliga stunden,
som löser från vanmakt och skuld
Då änglakören sjunger skönt
inför en Kung som Herren krönt,
då mörkret vikt för samma ljus,
som lyser nu i Herrens hus
Arne Appelqvist