Inlägg publicerade under kategorin Tänkvärt
Barnen leker. När de leker ekar livets egen låt i deras lekar.
Gäll och yster eller dystert dov
ljuder den så länge den får lov.
Allt de tror och vet om verkligheten
gör de lek av. Det är mänskligheten.
Vuxna tror att lek är tidsfördriv.
De har fel i detta. Lek är liv
För mig oknd vis poet
I Sverige har vi lagar mot att diskriminera människor.
Om man bryter någon av dessa lagar begår man brott och kan lagföras och straffas.
Jag tror att lagarna fungerar något så när.
Men jag vet också att många upplever att de blir utsatta på grund av sitt kön , /mest för att man är kvinna / kanske, sin funktionsnedsättning, sin hudfärg,sin sexuella identitet, sin religion.
Det är fruktansvärt och ska självklart beivras.
Men jag vet helt säkert att de flesta brotten begås genom att människor i de högre åldersgrupperna diskrimineras.
Där diskriminerar också samhället ega instanser och beslutande organ.
Är du 80 år och inte kan komma ut på din balkong på grund av att din rullstol är några centimeter för bred är det inte troligt att din kommun beviljar bostadsanpassning , om du söker det enligt konstens alla regler,och ser till att du får din rättighet och balkongöppningen vidgas.
Har du en funktionsnedsättning som gör att du skulle behöva stöd av en annan person i din vardag beviljas du absolut ingen personlig assistans om du fyllt 65 år.
Jag har mött detta gång på gång under mitt arbete som frivilligsamordnare- och jag möter det fortfarande i mitt uppdrag i en funktionshindersförening.
I min värld finns inget annat sätt att förklara dettaän genom att inse att personen med behov anses för gammal för den insats den behöver.
Man vill spara de pengarna. Personen har ju ändå inte så många år kvar - eller hur i allsin dagar tänker man.
Det finns gott om aktiva funktionsnedsatta personer över 80 år som gråter nästan dagligen över att sitta instängda. De längtar ut så det värker i dem.
Men de klarar inte att ta sig ut på egen hand.
Vad är detta annat än diskriminering på grund av ålder?
Det gäller att se till att det sker en förändring, för dem som är gamla idag - men också därför att vi vet att om vi får leva blir vi alla gamla!
Har du hört talas om att man - i varje fall förr i tiden - i Japan lagade brister och sprickor i ett kärl med guld?
kan laga det som är trasigt så att man framhäver sprickan genom att laga med guld – i stället för att försöka dölja den. Det Det lär bygga på att man anser att en kruka eller något annat som har en historia är vackrare än ett nytt föremål utan historia.
Jag blev så berörd då jag hörde detta.
Och översatte det till hur vi hanterar trasiga m'nniskor.
OmDet är svårt att sätta tillbaka bitarna när vi känner oss som en söndrig kopp eller tallrik efter att ha blivit besvikna eller förråda. vi skulle göra det på det absolut bästa sätt vi vet om (guld) då tror jag vi skulle lyckas laga trasiga medmänniskor!
Det t är svårt att hitta och sätta tillbaka bitarna när vi känner oss som en trasig kruka efter att ha blivit bsvikna eller övergivna!
Men om vi tar till guldet igen - då tror jag vi lyckas!
Visst har du någon gång varit med om att bli riktigt brinnande arg.
Över en orättvisa - ett felaktigt handlande.
Och tagit till ord som du egentligen inte brukar använda.
En erfarenhet vi alla har tror jag.
Det är då vi efteråt säger: "Jag ville bita tungan av mig" eller något i den riktiningen.
För att vi ångrar hårdheten i våra ord.
Vi vet att ord kan slipas tilöl vapen.
Och det vill vi inte....inte egentligen....men-vad gör man- vad säger man - då man ser orätt ske.
Mot en annan människa.
Fullt förståeligt och absolut nödvändigt att vi reagerer.
Det är bara det att i den där brinnande vreden blir vi som dem vars handlande vi är upprörda över.
Detta satt vi några igår och diskuterade när en av oss sa:
" Hoppar man i sjön för att rädda någon som är livsfara - ja då blir man onekligen våt.
Så sant!
Men ändå!!??
Vad tänker du?
Att älska någon är inte en stark känsla i största allmänhet, utan det är ett avgörande, en bedömning och ett löfte.
Om kärleken endast vore en känsla, skulle det inte finnnas någon psykologisk täckning för löftet att älska varandra i nöd och lust.
Känslan kommer, den kanske försvinner.
Kärleken borde rimligen grunda sig på en viljeakt, ett avgörande beslut att ägna hela mitt liv åt en annan persons liv.
Att älska är att utlämna sig själv utan garanti, att ge sig helt i förhoppning att vår kärlek kommer att väcka kärlek hos den vi älskar.
Kärlek är en troshandling, och alla som är fattiga på tro är också fattiga på kärlek.
Tro kräver mod, förmåga att ta en risk, till och med beredvillighet att acceptera smärta och motgång.
Ur "Kärlekens konst" av Erich Fromm
Oväntat snabbt har vi vant oss vid att leva ständigt uppkopplade.
Eller i varje fall med möjlighet till ständig uppkoppling.
Ändå är vår kunskap så låg om hur den ständiga uppkopplingen påverkar oss.
Var tredje svensk bor ensam - och vi har de högsta siffrorna för singelhushåll i världen.
Men kanske har all våra uppkopppling betytt att solo inte längre betyder isolerad.
De som möjligen inte omfattas av detta är de som kanske på grund av ålder eller annat inte fått möjlighet att tillgodogöra sig de kunskaper de skulle behöva för att kunna ta del av uppkopplingsmöjligheterna-.
Vi blir allt mer frånvarande i det vanliga sociala livet och vi kan snart inte klara av att varaara ensamma med sig själva.
Vad händer med en människa som inte kan det?
Jag vet inte!
Och jag vet inte om någon vet!
Men jag tror att vi behöver fundera lite över det - både var för sig och tillsammans....innan vi är helt alienerade och rädda för kontakt i verkliga livet!Vi som 'ändå före all denna uppkoppling lärt oss leva ett liv utan de kontaktmöjlighjeterna - kanske kan behålla vår sociala kompetens.
Men vet vi vad som händer med våra barn?
Hörde en forskare (vet inte namnet) på radio äga: "Om vi hade kunskap om vad forskarna idag vet om barns hjärnor och deras utveckling så skulle inte föräldrar tillåta fri tillgång till I(-phone och I-pad med mera.
Våra dagars ungdom
uppträder ohövligt,
föraktar auktoriteter,
har ingen respekt för äldre människor
och pratar när de borde arbeta.
De unga reser sig inte längre upp
när äldre personer kommer in i ett rum.
De säger emot sina föräldrar,
skryter på bjudningar,
glufsar i sig efterrätten vid matbordet,
lägger benen i kors
och tyranniserar sina lärare."
Visst skulle detta nästan kunna vara hämtad ur en klagovisa över 2000-talets ungdom - men faktum är att det skrevs av Sokrates som levde cirka 400 år förer Kristus.
Så - kanske är dagens ungdom inte värre än tidigare- "det blir folk av dem bara de får kärlek" sa ofta min mamma.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | |||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
||||||
|