Fikarast vid en sjö i Flen på väg till Uppsala och mötet med fyra barn och sex babbarn.
Lägg märke till de två Kanadagässen som står på en sten och kollar på varandra ed de putsar fjädrarna.

Sex  barnbarn hade spring i både armar och ben - här en något otydlig bild medan tre se av dem hämtade andan en stund.
Linnèa 10 år, Ellen 3 år och Alfons 9 år

      
     
         


Denna fantastiska "majsommar" måste mså m¨- så många stunder som man bara har möjlighrhrtan ju bara ta vara på !

Hand i hand ed den finaste man jag vet har jag vandrat genom Folkparken och nästan berusats av dofterna.

Jag ser inte  alltid riktigt vilka träd som blommar men jag knner igen dem på dogten - och så hade jag ju idag en fantastisk färdkamrat som kunde gerätta.

Tacksamheten   en följeslagare på promenaden.
Visst kan livet vara besvärligt - möta oss med sorg och svart förtyivlan.

Men det är så som tacksamheten från ögonblicken under de ljusa dagarna kan bära oss!

Inte så att vi inte lider av det svåra vi möter.
Men så vi orkar igenom det!
Så det gäller att sa,la på ljusa stunder och tacksamhetskänslor.



naturen är väl alltid en källa till gläde - men jag tror vi är många som verkligen älskar den tid vi har just nu!

"Natur är en nådegåva, 
en möjlighet till växande 
som har skänkts allt levande."

Peter Höeg

Under min sköna långpromenad idag gick jag förbi ett öppet fönster. Jag hörde att en 
kvinna sjöng.
Såg genom den fladdrande gardinen att hon höll ett barn i famnen.
Sången hon sjöng väckte en störtflod av minnen.

Jag kan inte påstå att min mor sjöng den sången varje kväll, men det hände.

Genom den unga kvinnans röst i fönstret kom min mors röst så tydligt fram genom massor av år och mil i mitt inre.
vilken dörröpnare i minnenas arkiv - till och med minnen man inte kom ihåmmer ihåg att man har kan plötsligt stiga fram helt klara....genom just en sång....en doft eller något annat.

Jag tror faktiskt att sånger och dofter är det mest effektiva nycklarna till gömda skatter inom oss.
Tänk vilken gärna vi har....varenda dator kan kasta sig i väggen.

Vår hjärna är visa överlägsen.

Men kanske lite mera svårmanövrerad-

Jag gissar att din mamma också sjöng den här sången.

Eller hur?

När trollmor har lagt de elva små trollen

och bundit fast dem i svansen,

då sjunger hon sakta för elva små trollen

de vackraste ord hon känner:

Ho aj aj aj aj buff, ho aj aj aj aj buff,

ho aj aj aj aj buff buff!

Nu tänder kastanjerna i Folkparken som vi bor precis granne med. sina fina vita  ljus!

Trolska stigar för våra fötter och våra sinnen-

 

Vår park är full av jätteträd

Vackert - vilket många andra än vi har upptäckt denna varma kväll.
Parken var full av besökare som hade kul med varandra, spelade något eller bara fanns till.

Efter så mycket värme och så mycket klorofyll kommer vi nog att soda ovaggade så småningom.

Hoppas DU får göra detsamma!

 
Bilden lånad här

Regnet  igår var kanske inte precis önskeväder på Valborgsmässoaftonen.

Men min kväll tillsammans med 10  människor som jag har fått den förunderliga förmånen att vandra nära - firade den här hos oss.
Mannen i mitt liv var kocken bakom det goda vi fick på tallrikarna!
Med den äran - maten var förstklassig!

En del av dessa vänner möttes redan i barnaåren.

Jag och ett par till är "invandrade" både i staden och gemenskapen i denna vänkrets.
30 år har dock svetsat samman!

Trångt runt bordet - men  har hjärtat utryme så skapar man det i hemmet.
Önskar DIG en härlig Första maj!

 
Bilden lånad från Google  med motiv från Gränden Linköping

Lördagen bjöd på gråväder så vi beslutade oss för att ägna eftermiddagen åt shopping.

För att göra det lite mera lustbetonat och samtidigt öka utbudet bestämde vi oss för att åka till Linköping.

Gränden i Linköping är en galleria som har hur många afförer som helst - nästan.

Där vårekiperade sig mannen i mitt liv.

Så tog vi en avstickade till Ikanohuset på hemvägen.

Och där hittade jag vårens jackor.

E snyggjacka och en för promaneader i diverse väder.

Trötta men nöjda är vi nu hemma.

Middag åt vi i Ikanohuset.

En god och riklig buffe på en Kinarestaurang.

Egentligen är det ganska jobbigt att shoppa.

Men när man gör det till ett äventyr i grannstaden blir det genast en helt annan upplevelse.

Detta är en kvinna jag kommit att älska-

Hon är min svärmor och har alltså fostrat den fantastiske man som finns i mitt liv!

I veckan fyllde hon 83 år och igår p var fyra av fem söner med familjer (delvis med familjer) och gratulerade henne.
Hon har tagit några steg in i skymningslandet - men samma varma goda blick möter fortfarande min då vi ses - och samma varma kram får jag!

Och inte ens kymningen kan skymma vishetsblänket i hennes blick.

Hoppas få fira många flera födelsesdagar med henne!   
Ps- fotot är taget för fyra år sendan

Söndagkväll!

Mörkret sänker sig och man känner hur helgen gör en långsam inlandning emot natt till en ny vecka.

"Det kvällas" sa min mormor och drog schalen lite tätare kring sig....

Pappa eldade i kakelugnen och medan den sista glöden falnade till aska ropade han: "Kom nu ungarm vi skakura skymning....Ungarna- jag och mina syskon ville hellre titta på TV - men då blev vi handfast hämtade.

Det är jag innerligt tacksam för idag!

Härliga minnen om en tid som byggde trygga barn.

Jag tror många små oroliga själar idag skulle behöva lägga Iphone och Ipad åt sidan....och sitta vid en vuxens sida och låta den flammande glöden värma både kind och fantasi.

Men - det är en ny tid.

Vilket inte kan hindra mig att säga att det var bättre att vara barn då än vad det är idag!
Kanske kan vi hitta någon slags ersättning  - något som kan ge samma ro i själen hos våra växande framtidshopp!