Idag vaknade jag med en värkande kropp och ett mer än uselt seende efter smällen mot asfalten.

Lite gul och blå häär och där.

Men allt detta eller det mesta av det blir ju bättre med tiden.

Kanske blir det inte så mycket skrivet på grund av detta idag - svårt att veta.

Jag har dessutom styrelsemöte i DHR som jag som  ordförande ju inte kan utevbli ifrån så det gäller att spara lite på krafterna.Glad är jag dock att det bara är två dagar till det fantastiska som ska ske.

Gissa gärna vad det är - men det dröjer nog till torsdag innan jag skriver och  berättar om det!

Glöm inte att DU är jätteviktigt - så ta väl hand om dig!

           '

Hemma i Norrköping igen efter att ha firat dotters födelsedag i Stockholm!

Ett firande som för min del lika gärna kunnat sluta i en sjukhussäng.

Med den lilla synrest jag har idag är skymningen mycket förrädisk!

Jag smubblde på en trottoarkant som jag missade med min brist på klarsyn.

Slog i ansiktet och har nu en snyggt "strippad" näsa och ett par repade glasögon som jag får dras med någon vecka innan de nya hela kommer.

Ändå glad och tacksam att det gick så pass bra som det gjorde!!

Jag kunde haft en betydligt svårare skada!!

Hörde någon tala om ett fritidshem som använt dagen igår till att fira halloven med barnen.

Kanske är jag lite "old fashiom" men jag började genast fundera hur jag skulle reagera om något av barnen på fritidshemmet varit mitt. 

För mig är det allhelgonahelgen och inte hallowen som äger denna tid i den svemska almanackan.

Vilket givetvis förstärks av att min moir är född då - och sedan också gick ifrån och sedan ocks¨lämnade oss den helgen - 86 år senare

En före detta arbetskamratrimgde mig häromdagemn och berättade attdet kommit en nymskadad kvinna

Hin hade ställt en fråga till den nya arbetskam,ateny kvinna till jobbet.

Frågan mottogs på ett sätt som min vän inte väntat.

Frågan hon ställde var; "Men visst ersätter du synen med hörseln.

Jag blev inte förvånad över kvinnans negativa reaktion på den frågan.

Mon vän menade väl men det är ju faktiskt så ayy vi aldrig någonsin kanersätta ett sinne med ett annatt.

I viss lan man kompensera - men aldrig ers'yya.

Hennes nya arbetskamrat upplevde alldeles säkert som att min väns fråga var avsedd att minimera det besvär hennes funktionsnedsättning gav hemne

Bra om den som har ett funktionsnedsättning av något slag orkar svara vänligt.

'Även om det förståt kam bli tröyysamt med fråfor från omgivningen som avslöjar okunskar måste man ju ibland fundera hur man sj'lv kanske frågar någon annan i en för en själv obekant linssituatyon.

 - 

!

Löv som faller, regnvåta gator och den fyktmättade luften känns som att bli omfamnad av en fultig grå fily.

Inte många vandrare ute.

Ett kort möte med en vän....som klafade över det hemska vädret,

När jag skrattade och sa att det här  vädret är helt perfekt för en promenad.

Tankarna vandrar och så lätt  i gråheten.

Gick där och gunderade p¨hur oerhört snabbt tiden går.

Ett år ....eller till och med två försvinner så man nästan hör fartvinden.

Vi delade tankarna och min skrattade ocj sa att detta med att tiden gåt då  fortberor på att man börjar bli gam,mal!

Och hon fortsatte; och du vet....när man kommit över 50 år har mann inte så mycket attlängta efter längre.

Till viss del har hon kanske lite rätt, neb jag vill inte helt hålla med.

Även i åldern över den period vi kallar ungdom finns det anledningar att längta.....

Ivår familj räknarvi justI nu dagarna till en efterlängtad  händelse....

Berättar mera om detta senare....

I samband med ett ärende på stan gjorde jag idag en kort shoppingrunda.

På den vägen hamnade jag bland annat i kassakön på Hennes och Mauritz. Där såg jag en kvinna som klart led av psykisk sjukdom och eventuentuellt också utvecklingsstörning.

En av flickorna bakom disken tog sig an kvinnan på ett omsorgsfullt och respektfullt sätt och hjälpte henne tillrätta. 

Det var underbart roligt att överhöra detta och att se denna kvinna gå iväg nöjd och glad.

Det finns en hel del jättefina ungdom.

"När jag har torkat mina tårar och andats ut några minuter så inser jag plötsligt det oundvikliga. Jag gråter över den tid som flytt. Jag är gammal."

Du tror förstås att ovanstående yttrats av en 75 åring eller åtminstone någon som är 65.

Fel!

Kvinnan bakom orden har just fyllt trettio.

Anledningen till tårarna var insikten om hur snabbt tiden gått sedan hon fyllde 20 år!

Och nu står trettioårsdagen för dörren.

Jag som är betydligt äldre skulle inte komma på ideén att kalla mig själv för gammal.

Det beror förstås på att jag har upptäckt att gammal - det är ett begrepp som jag hela tiden skjuter framför mig.

Men man har inte riktigt lärt sig detta vid trettio.

Jag har själv aldrig senare känt mig så gammal som just runt trettio.

Känner mig mycket yngre idag.

Funderade på detta idag under tiden som jag gick på en promenad.

Och jag har lite svårt att förklara varför man känner sig gammal vid trettio - men jag tror att det beror på att man insett att det är hög tid att vinka adjö till ungdomen.

När man gott och väl gjort det så kommer inte sorgen över åren som går på samma sätt.

Och gammal - nej det ligger åratal framöver.

Eller hur?

Ensalig blandning sa en vän som läste min blogg!

Och jag kände mig bekväm med det!

För det är jag ju!

En salig blandning!

Men är vi intealla det?

En salig blandning av vilor som drar åt olika håll.

Av viljor som växer sig starka och viljor som kroknat.

Av önslningar och hopp.

Av kärlek - och en del motsatta k'nslor som vi kanske inte så gärna vill kännas vid!

En böandning av rädslor och mor om vartannat

Men just denna saliga blandning som utgör dig och mig är ändå en unik blandning för dig och en annan unik blandning för mif

Önskar dig en riktigt bra dag!