Står vi inte alltid
vid ett vägskäl

går i cirkel

återkommer

så kan vi känna trygghet

när allting

återkommer.

När allt som sker
har hänt förut

den väg vi gått
de steg vi tagit

återkommer

Är igenkännandets
glädje

alltid större
än upptäckandets
hisnande rus.

Rör vi oss
likt jorden gör
med solen

som sin fasta punkt

kretsar i vår omloppsbana
så att allt vi lämnar

återkommer......

Kaela

Morgondimman

suddar ut gränserna

mellan det som är

och det

som kan vara

På min väg genom parken

går Glädje på min högra sida

och Förundran på min vänstra

Enbuskarna

förvandlas till änglar

eller till troll

allt efter det jag vill

Märkligt ljus

är morgonen

Kaela

Må himlen öppna sig
och störa mitt liv

Ljusets explosion
i en jordevandrares hjärta

Låt Din kärlek vara min kompass
så jag får vara
Ditt instrument
som spelar himlavisor
om kärlekens källa

Utan Dig
faller mina sånger

så låt mig få vara ett kärlekens
himlaspel

bland vilsna jordebarn

Kaela

Spåret 
i sanden 

fyller mig 
med en outsäglig 
glädje 

jag förstår 
att Han gått före mig 
in i kärlekens rike 

jag kan urskilja 
Hans ljus 
som leder mig 

ut ur tvivlets illusioner 
Hans hand rör mig 
och i samma stund 
ser jag 

att morgondimman 
som döljer vägen 

Kaela

Ständigt på flykt är tiden

kan inte fångas

är i ständig rörelse

vår planet är ett sandkorn

i Universum

en glimmande stjärna

i den svarta rymden

Vi kan inte hindra

att dagarna går

att nätterna är så långa

om du stannar dina klockor

stänger av din telefon

så har idag ändå

blivit imorgon

om ett ögonblick

Allt du har är stunden nu

men det är allt du behöver

bara detta att leva är så

mirakulöst och så stort

du är här i detta nu

ett under och mirakel

 Kaela

Öppnar den tunga porten


och släpper ut mig själv


slänger nycklarna 


som låste mig inne


i den bottenlösa sjön



dörren


står öppen


för förlorarna 


som vågar bli vinnare



vinden för mig hem


till Din strand

Kaela

 



Sorgen 
bor i mig 
som en tyngd 
spärrar vägen 
som en mur 
hindrar mig att nå 
i ord och känsla 
´ 
Jag är så trött 
så trött och ensam 
så oändligt ensam 
alla orden inom mig 
faller stumma till marken 
när jag försöker tala 
sorgen tystar dem 
ingen talar längre 
mitt språk 
eller jag talar inte 
längre de andras 
jag fick inte välja 
det var smärtan 
som valde mig 

Kaela

Man måste gå
försiktigt 
in i natten

för att få se
den röda himlens eld
ta stjärnorna i famn

närma sig
med mjuka steg

om man vill låta drömmarna 
födas och bäras
på vingar av kristall

så smyg så sakta
ut ur dagen

låt den  tömmas 
på sin färg

och sina ord

möt nattens tystnad och mörker

med en öppen famn

låt dig smekas till ro

av suset i trädens löv

Kaela