I den djupaste tystnad
hör jag en sång
om kärlek och lycka
på jorden -
jag minns att jag hörde
den ofta en gång
men får inte
riktigt fram orden

I den djupaste tystnad
når mig en ton
det viskar från stråke
och strängar -
det känns som en hälsning
med vinden från mon
en doft ifrån
ungdomens ängar

I den djupaste tystnad
drar du förbi
bland minnenas gömmor
och oro -
vad fattigt och gråblekt
vårt liv skulle bli
om drömmarna
alls inte voro

     

~ Tage Danielsson

Min mamma var den som gav mig kärleken till poesin.

Hennes favoritpoeter har med tiden också blivit mina.

Hon uppmuntrade mig att skriva när jag kom med de små alster jag skrev som liten tjej.

Någon gång kanske ni kommer att få läsa någon av dem.

Mor samlade dem i en liten pärm.

Me4d tanke på den hmor var lästes flera dikter på hennes begravning.

Både vid begravningsgudstjänsten, vid graven, och vid minnes-stunden efteråt.

Min moster läste denna dikt av Nils Bolander som var mammas absoluta favoritpoet och som har en mycket stor plats i mitt hjärta också.

Så vill jag minnas dig:
det vänliga vemodet i dina glansiga ögon,
sprängfyllt av tacksamhet och tillit,
skimret kring din fuktiga panna,
ren som morgondagg och fjällvind,
vallfartssången,
för sångmästaren, med strängaspel, en psalm –
resfebern i dina fladdrande pulsar,
brännande av tyst förväntan,
hela du – en lärkvinge av längtan.

Så vill jag minnas dig:
lovsång för livets skull,
hemfärdssång för evighetens –
en spröd men kristalliskt klar melodi
från ett utslitet instrument.

En glödlampa brinner klarast
strax innan tråden ska brista.

Du var som underbarast
i det skymmande sista.

Så vill jag minnas dig.

Jag mötte lyckan häromdan 
och jag blev rent förskräckt 
så allvarsamma ögon 
och en så sliten dräkt 

Man hade sagt att lyckans bild 
var ljuvhet utan gräns 
men hon som kom på vägen 
var inte vacker ens. 

Hon hade tärda anletsdrag 
och bar en börda tung 
men när hon talte till mig 
var rösten varm och ung. 

Hon talade om mänskors nöd 
och tjänst hos nådens Gud 
men om sitt eget öde 
hon sade ej ett ljud. 

Åh - nu förstår jag lyckans väg 
att ge med råge full 
att brinna fort och brinna ner 
för kärlekens skull 

Inte heller idag - den 6´8 juli  -har vi mågon officiell temadag!

Däremot har Kjell namnsdag och jag gratulerar varmt DIG som bär det namnet.

Och förstås - DIG som har födelsedag idag!

Önskar er bemärkelsedagsbarn en riktigt fin dag att fira på.

*Kjell är ett namn med gammalt nordiskt ursprung.
Det tog på 1600-talet överhanden över den äldre namnformen Kættil eller Kettil som förmodligen betyder hjälm.
Det är i princip samma ord som dagens kittel (och engelska eng. kettle). Kjell var ett modenamn på 1940- och 1950-talen och är fortfarande totalt sett ett av de vanligare svenska mansnamnen.

53 2119 män i Sverige heter Kjell.
Av dessa använder 29 018 personer namnet som tilltalsnamn.

Även 2 kvinnor bär namnet Kjell!

839 personer bär namnet som efternamn.

Namnbäraraenass medelålder är 68 år.

En slända lever blott en dag.
Jag lever något längre, jag.

Vem tippar tid som förestår:
Kanhända blir jag hundra år!

Men lika naken som jag kom
till varat ska jag vända om.

Till vad? - Till det som inte är.
Ack, många vänner har jag där.

Dock vet jag inte hur det blev
för dem. De skriver inga brev.

Betynger ingen låda gul
ej ens till nyår eller jul.

De döda tiger med sin död.
Vi håller upp vårt liv som stöd.

Jag ser en lam - han sitter still
och tänker alltså är jag till.

Men sländan då - sen frågar jag,
som blott är till en enda dag:

hon tänker ej. - Kanhända finns
hon endast i mitt ögas lins?

Nils Ferlin

Gräsen snärjde sig samman
föll i varandras armar,
började sammanflätas till valv som dolde bäcken.
Nedsänkt i sommarens klädnad
flöt den utan att höras,
glimmade bara fram likt en silverkedja.
I sommarens mitt var blomman sig själv,
hennes vingslag var sommar.
Från grodd till frö var hon på flykt
med röda vallmovingar.

Harry Martinsson