Att skratta är att riskera att verka dum.
Att sträcka sig efter en annan människa är att exponera sitt sanna jag.
Att presentera sina idéer, sina drömmar för andra är att riskera att förlora dem.

Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.

Att hoppas är att riskera förtvivlan.

Att försöka är att riskera misslyckas.

Men, risker måste tas eftersom den största faran med livet är att inte riskera någonting.

Den människa som inte riskerar någonting, har ingenting, är ingenting, gör ingenting.

Hon kanske undviker lidande och sorg, men kan helt enkelt inte växa, älska . . . Leva!

Genom att vara kedjad vid sina attityder blir hon slav och förlorar friheten.

 Bara den människa som tar risker är Fri.

T.S Eliot

Vi tillbringar halva vårt liv
med att göra oss fria
från de dumheter våra föräldrar lärde oss
och den andra hälften
med att lära våra barn våra egna dumheter.

Så viktigt det är att vi försöker älska oss själva! Det är varken egoism eller narcissism att tycka om och bry sig om sig själv!

 Tvärtom - när vi älskar oss själva kommer kärleken till andra av sig själv, utan ansträngning. Tänk så ofta vi står framför spegeln och kritiserar, eller t o m avskyr vår kropp.
Så nedlåtande och fördömande som vi kan vara mot oss själva, skulle vi aldrig drömma om att vara mot någon annan.
Varför är det ok att såra och trycka ner sig själv?
Vi måste börja inse att det skadar oss själva mer än vi anar!

En pappa tog med sig sin lille son in i en leksaksaffär.
Medan pappan letade efter det han skulle ha, vandrade pojken iväg på egen hand.
I ett hörn hittade han en staty av en man, gjord av ballonger. Statyn fascinerade pojken, så han blev stående där en stund.

Efter ett tag kunde pojken inte låta bli att peta till statyn, bara för att se vad som skulle hända.
Statyn tippade bakåt en bit, men studsade sedan tillbaka till upprättstående.

Detta gjorde pojken ännu mer nyfiken, så han drämde till statyn ytterligare en gång — nu med full kraft.
Men samma sak hände också den här gången.
Statyn tippade bakåt och studsade tillbaka så att den åter stod upprätt.

I samma ögonblick kom pojkens pappa fram och såg sin son titta fascinerat på ballongstatyn.
”Hur tror du det kommer sig att den reser sig upp varje gång du slår ner den?” frågade pappan.

Pojken tänkte tyst för sig själv en stund, och sa sen:
”Är det kanske för att han står upp på insidan?”

Jag vaknade tidigt idag,
entusiastisk över alla spännande saker
jag skall göra innan dagen är över
Min uppgift är att välja hur min dag ska bli.

Idag kan jag välja att gnälla över busvädret...
eller glädja mig över att snön är så vit

Idag kan jag mumla om min hälsa ...
eller glädja mig över att jag lever

Idag kan jag sörja över att jag har så få vänner...
eller med spänning se fram emot att göra nya bekantskaper

 Idag kan jag tjura för att jag behöver gå till jobbet ...
eller skrika högt av glädje för att jag har ett jobb att gå till

Idag kan jag muttra nedstämt över att jag har hushållsarbete att göra ...
eller känna mig hedrad över att jag har tak för min kropp och själ

Denna dag sträcker ut sig framför mig och väntar på att få bli skapad
och här är jag, skaparen, som får skapa min egen dag

 Idag kommer jag att få en UNDERBAR DAG ...
för att jag är välsignad med så många gåvor i mitt liv

En dag föll bondens åsna ned i en brunn. Åsnan tjöt högt medan bonden försökte fundera hur han skulle göra för att få upp den ur brunnen. Slutligen bestämde han sig för att åsnan ju var så gammal och att han ändå hade tänkt att fylla igen brunnen, då kunde han ju lika gärna begrava åsnan i brunnen direkt.

Det var bara inte värt att försöka få upp åsnan ur brunnen.

Han bjöd in sina grannar för att hjälpa honom med att skyffla jord och grus i brunnen. Åsnan började nu förstå vad som var på gång och tjöt fruktansvärt. Sedan, till allas förvåning, började han lugna ned sig.

En stund senare böjde sig bonden över brunnen och tittade ned. Han blev förvånad över vad han såg.
När varje skyffeltag landade på åsnans rygg gjorde han något häpnadsväckande. Han skakade det bara av sig  och tog ett steg upp.

Grannarna fortsatte att skyffla, åsnan skakade av sig och flyttade sig sakta upp i brunnen.

Snart hurrade alla när åsnan blev synlig uppe vid kanten och snart tog helt enkelt åsnan ett steg över kanten och vandrade lycklig iväg.

Livet kommer att skyffla mycket smuts över dig. Då gäller det att ta sig ur brunnen genom att skaka av sig det som faller på dig och ta ett steg uppåt.
Alla våra bekymmer är samtidigt en möjlighet att växa som människa genom att ta ny sats.
Vi kan ta oss upp ur de djupaste brunnar om vi bestämmer oss för att aldrig ge upp.
Skaka bara av dig… och gå vidare.