Telefonen ringer

Den gamla rycker till

väckt ur den totala tystnaden
Ett avbrott i ensamheten
Vem kan det vara?
kanske mitt barn
Hoppet lyser i hennes ögon
när hon mödosamt tar sig fram
till apparaten
Hennes glädje besannas
De talar med varandra
länge

Hon lägger tillbaka luren
i klykan
Hon ler
Ensamheten känns inte
så intensiv längre
hon upprepar i sitt minne
samtalet gång på gång
Känner att någon tänker på henne
och tycker om henne
Hon får med ens sådan lust
att göra något
kanske gå ut en stund
Nu upptäcker hon det sköna vädret
solen som tittar in

Så var då detta
en glädjens dag

Maj-Britt Westman

Jag vill hålla av dig
utan att hålla fast dig
Jag vill ha dig
utan att äga dig
Jag vill älska dig
utan att göra om dig
Jag vill vara nära dig
utan att kväva dig
Jag vill ge dig kärlek
utan att ställa krav eller villkor
Jag vill ge upp mig jämte dig
Utan att gå före, utan att sacka efter
Jag vill vara din människa på jorden
Okänd poet

Är det sant att jag håller ett barn på min arm

och ser mig själv i dess blick

och fjärdarna gnistra och jorden är varm

och himmelen utan en prick

Vad är det för tid? Vad är det för år?
Vem är jag? Vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med solblekt hår

hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever. På jorden jag står

men var haf jag varit förut

Jag väntade visst millioner år

på denna enda minut

Erik Lindorm

Vad är priset på erfarenhet?
Köper man den för en sång?
Eller vishet  - för en dans på gatan?

Nej, den köps för allt en man har:
Hus hem och familj
Vishet säljs på det öde torget

dit kunderna aldrig kommer
och på stenåkern där bonden
förgäves plöjer efter bröd.

Georg Johannesen

Vet ej riktigt än hur åren
travat bort med mig på rygg.
Ärrade de blivit, såren,
stungna utav spjut och mygg.

Allt jag skulle tryggt förbanna,
om ej genom mörkret sam
doft från hår kring månklar panna
till mitt grämda hjärta fram.

Långt borta i åren där dröjer du än,
svarthårig, vithyllt, med nittonårsblickar.
Vårvinda blåsa i träden igen.
Almen bak regniga rutan nickar.
Ensamma steg på en grå trottoar.
Skymningen faller och stjärnan blir klar.

Huset är tyst.
Vit som en byst
står du vid fönstret, i ögat är tåren,
älskade vän...
Långt bort i åren.
Långt bort i våren
dröjer du än.

Birger Sjöberg

De mörka träden susade: se solen!
När nyss du kom den dunkla stigen fram.
Du tyckte fladdret av den lätta kjolen
var som en stråles dans från stam till stam.

Och snåren vaknade ur mörk begrundan
och susade för en osynlig fläkt.
En lock av svarta fjärilar flög undan
för ljuset av din nya sommardräkt.
Karl Asplund

Överlämna dig, med trasiga ving-
spetsar åt det terapeutiska mörkret.

Mal,eller människa? Ofta, som vågor eller flygfän,
förlorar vi den vi älskar och återfinner
en annan identitet drivande svagt över gryningen,
inte olikt en trött fjäril på en vattenyta.

Då är som i sommarmorgonen
när vi inte förmår nämna vår förtvivlan vid namn,
hustaken glittrande, outtydbara, och gatuläggningen
svävar pulserande i luften.

Och själen får plötsligt
färg och höjd, men annars ingenting som skiljer
den från världen.
Peter Ingestad