Teija - Varför de anhöriga har valt att få sina älskade omkomna begravna i en protestantisk kyrka trots att de var katoliker har jag inte kunnat utläsa ur artikeln.

Det kan säkert ha varit just av såna skäl som du nämner.

Ha det gott och var rädd om dig!

http://kaela.bloggagratis.se/2009/09/12/1979631-en-seger-for-ekumeniken-mitt-i-den-djupa-sorgen/

benjö-jag inte undgå att förvånas över din kommentar.

Kanske borde jag använda just ordet kristen gästfrihet istället för ekumenik.

Jag tvistar inte med dig men anser fortfarande att det var ett uttryck just för detta att denna familj begravs i en protestantisk kyrka på släktingarnas önskan.

Ha det gott och var rädd om dig!

http://kaela.bloggagratis.se/2009/09/12/1979631-en-seger-for-ekumeniken-mitt-i-den-djupa-sorgen/

Maria - jag tror att du läst mitt inlägg dåligt.

Det är verkligen inte ett påhopp på romerna eller ett försvar för dem som angriper dem!!!

Ha det gott och var rädd om dig!

http://kaela.bloggagratis.se/2009/08/12/1899622-unga-romer-trakasseras/

Ja du Martin Power - visst är det mäktigt.

Tack för att du stannade till!

Ha det gott och var rädd om dig!

http://kaela.bloggagratis.se/2009/09/04/1956184-i-have-a-dream-med-marthin-luther-king/

Ja du Glad ändå.

Nu var det ju släktingarna som önskade en protestantisk begravning och man får väl förutsätta att de har någon aning om hur de anhöriga vill ha det!

Allt gott till dig - och du - var rädd om dig!

http://kaela.bloggagratis.se/2009/09/12/1979631-en-seger-for-ekumeniken-mitt-i-den-djupa-sorgen/

Här kommer lite mer bilder på våra nya katter. 

Persienner är kul tycker både Wasti och SIgne:

Man kan till och med fläta in sig ordentligt i dem, tycker Wasti:

Bokhyllan är också spännande:

Och datorn:

Och på bordet får visst inte katter vara. Sägs det...:

Signe är lite bebis fortfarande. Här är det ett anteckningsblock som får tjäna som "surrogatmamma" för en yrvaken Signe. Wasti tittar förvånat på:

Den som har makten över hjärtan måste handskas med dem som något heligt.

Edith Södergran

Vår tids paradox är att vi har högre byggnader, men lägre tålamod. Bredare motorvägar, men smalare synvinklar. Vi slösar mycket, men har kvar lite. Vi köper mer, men njuter mindre av det.

Vi har större hus, men mindre familjer. Mer bekvämligheter, men mindre tid. Vi har större klasskillnader, men mindre sunt förnuft. Mer kunskap, men mindre omdöme. Fler experter, men mer problem. Mer medicin, men mindre välmående.

Vi har flerdubblat våra ägodelar, men reducerat vår uppfattning om värde. Vi pratar för mycket, älskar för sällan och hatar för ofta. Vi har lärt oss att klara dagen, men inte att klara ett helt liv. Vi har lagt år till livet och inte liv till åren.

Vi har varit hela vägen till månen och tillbaka, men har problem att korsa gatan för att möta den nya grannen.

Vi har besegrat yttre rymden, men inte den inre rymden. Vi har städat upp i luften, men förorenat våra själar. Vi har lyckats bryta ner atomen i mindre bitar, men inte våra egna fördomar.

Vi har höga inkomster, men lägre moral. Vi har fått ett överskott av kvantitet, men ett underskott av kvalitet.

Vi lever i en tid av dubbla inkomster, men med fler skilsmässor i en tid av vackra hus, men brustna hem. Det är en tid då det finns mycket i skyltfönstret, och ingenting på lagret.

Ur boken: Små saker och stora tankar