Direktlänk till inlägg 12 mars 2013
Ensamhet kan vara två helt olika saker...och kanske en del därimellan.
Den ofrivilliga ensamheten som jag stöter på varje dag i mitt arbete- den har vassa taggar- gör ont och fördunklar dagarna- gör verkligheten overklig och tar bort all känsla av att höra till.
Men själv behöver jag ensamhet som andra behöver sällskap, kan man säga.
Ensamhet för att låta tankar och känslor vandra fritt, ensamhet för att förstå och acceptera livets mystiska irrvägar.
Ensamhet för att låta hjärna och hjärta vila.
Men den är självvald och ofta kort eftersom vi har många vuxna barn - och många vänner -) vilket gör de där dagarna när vi kan gå och påta lite var på sitt håll och så mötas över mat eller en kopp kaffe- byta lite tankar, sällsynta.
När jag möter den ofrivilliga och inte valda ensamheten blir jag så otroligt djupt berörd.
Och så tacksam för det jag har.
En underbar man, friska barn, goda vänner och bloggvänner...och sist nämnt men verkligen inte minst - min tro på Gud som bär även genom de svåra dagarna!
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|