Direktlänk till inlägg 23 maj 2013
Nu och då har jag lagt in en dikt av en poet som jag tycker mycket om.
Anna-Greta Wide.
Hennes tid på jorden blev alldeles för kort.
Jag är säker på att om hon fått stanna längre hade vi haft ännu flera dikter att njuta av från hennes hand.
Hon föddes 1920 och dog 1965 - bara 45 år gammal genom en svår sjukdom.
Hon arbetade som adjunkt i svenska för pojkar vid Göteborgs praktiska realskola och i Kungsbacka samrealskola. Anna Greta Wide vann som gymnasist en rikstävling genom en dikt om Afrodite.
Gav ut bland annat dessa diktsamlingar: Orgelpunkt, 1944, Broar, 1956, Kyrie, 1960.
Orgelpunkt, 1944, Broar, 1956, Kyrie, 1960
Har lånat fotot här
Här kommer dikten som är rubrik för mitt inlägg:
Livet skakar oss av sig -- inte med tankens grymhet,
bara så som en vindstöt skakar fåglarnas bon,
bara så som ett barn på dammig, sommarvit landsväg
stannar, kisar mot solen och skakar en sten ur skon.
En gång var du det barnet, gick i sol på den vägen,
kände den stenen skava, löste sandalens rem -
Vad blev det kvar av solen, den vita vägen och rymden?
Bara en skimrande syn och en svidande längtan hem.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|