Direktlänk till inlägg 8 februari 2017
I morse hade jag min tankestund på den balkong som är så röjd inför inglasningen och full med paket av glas som ska bli väggarna - att jag knappt får plats med stolen jag ställer ut
Det ord som kom i mina tankar denna morgon, var ordet "uppdrag".
Vi får ett hel del olika uppdrag genom livet.
Det låter ansvarsfullt och det är det vanligen.
På Frivilligcentralen säger vi "uppdrag" till exempel när en frivillig utför en ledsagning.
Och att få ledsagat en behövande äldre eller funktionshindrad i ett viktigt eller roligt ärende - det är ett förtroende och därmed ansvarsfullt.
Det viktigaste och svåraste och längsta uppdrag som livet ger oss tror jag är att vara förälder.
Att vara förälder är ett fantastiskt stort och viktigt uppdrag. Underbart men det kan också kännas nästan alltför stort och övermäktigt.
Varje förälder vet ju att det är de dagarna tillsammans med min lilla som formar hennes eller hans framtid.
Jag tror att vi alla tycker att våra föräldrar begick ett eller annat misstag. I allra värsta fall tycker vi hela deras föräldraskap var ett misstag. Så illa är det mycket sällan.
Men en sak är säker.
Varje förälder, utan undantag, begår misstag.
Är för mycket eller för lite...lägger sig i, eller missar...är för kvävande i sin omsorg och kärlek eller för sval...har för mycket regler eller för lite....
Och barnet växer upp och tänker: Så här ska jag aldrig behandla mina barn.
Vi - som nyss var föräldragenerationen men som blivt far och mor föräldragenerationen ssnabbare än vi någonsin trodde det kunde ske - vi sitter nu vid ringside och ser våra barn begå misstag....inte de vi gjorde, men andra ....
För så är det och så tror jag att det ska vara...
Jag tror ju att det allra värsta ett barn skulle kunna få vore en fullkomlig förälder.
Livet är ofullkomligt, alla människor är ofullkomliga - och föräldrar är förstås också ofullkomliga.
Men i de allra flesta fall älskar alla dessa ofullkomliga föräldrar sina ungar bortom sans och vett- oavsett om de visar det för mycket eller för lite.
Och kärleken är alltid fullkomlig! Sätten vi förmår visa den på kan vara ofullkomliga- men det förminskar aldrig kärleken.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | ||||||||
|