I morse hade jag min tankestund på den balkong som är så röjd inför inglasningen och full med paket av glas som ska bli väggarna - att jag knappt får plats med stolen jag ställer ut

Det ord som kom i mina tankar denna morgon, var ordet "uppdrag".

Vi får ett hel del olika uppdrag genom livet.

Det låter ansvarsfullt och det är det vanligen.

På Frivilligcentralen säger vi "uppdrag" till exempel när en frivillig utför en ledsagning.

Och att få ledsagat en behövande äldre eller funktionshindrad i ett viktigt eller roligt ärende - det är ett förtroende och därmed ansvarsfullt.

Det viktigaste och svåraste och längsta uppdrag som livet ger oss tror jag är att vara förälder.

Att vara förälder är ett fantastiskt stort och viktigt uppdrag. Underbart men det kan också kännas nästan alltför stort och  övermäktigt.

Varje förälder vet ju att det är de dagarna tillsammans med min lilla som formar hennes eller hans framtid.

Jag tror att vi alla tycker att våra föräldrar begick ett eller annat misstag. I allra värsta fall tycker vi hela deras föräldraskap var ett misstag. Så illa är det mycket sällan.

Men en sak är säker.

Varje förälder, utan undantag, begår misstag.
Är för mycket eller för lite...lägger sig i, eller missar...är för kvävande i sin omsorg och kärlek eller för sval...har för mycket regler eller för lite....

Och barnet växer upp och tänker: Så här ska jag aldrig behandla mina barn.

Vi  - som nyss var föräldragenerationen men som blivt far och mor föräldragenerationen ssnabbare än vi någonsin trodde det kunde ske -  vi sitter nu vid ringside och ser våra barn begå misstag....inte de vi gjorde, men andra ....

För så är det och så tror jag att det ska vara...

Jag tror ju att det allra värsta ett barn skulle kunna få vore en fullkomlig förälder.
Livet är ofullkomligt, alla människor är ofullkomliga - och föräldrar är förstås också ofullkomliga.

Men i de allra flesta fall älskar alla dessa ofullkomliga föräldrar sina ungar bortom sans och vett- oavsett om de visar det för mycket eller för lite.

Och kärleken är alltid fullkomlig! Sätten vi förmår visa den på kan vara ofullkomliga- men det förminskar aldrig kärleken.

 

Stina

8 februari 2017 10:30

Ibland är datorn helknäpp, tyckte jag fick till ett ganska bra svar, men det bara försvann...?
Tycker du får till så kloka tankar idag också, på din balkong,
(Är det inte kallt nu?), visst är det ett fantastiskt uppdrag att få både barn o barnbarn, inte alltid enkelt, men det ska det nog inte va,
hoppas du får en fin dag, kram från Stina

Kaela

8 februari 2017 12:17

Jo då Stina, det är kallt men det är som att min natt-trötta hjärna behöver den där kall-chocken för att komma igång. Dessutom har jag en varm skön filt om mig.
Nej det ska inte vara enkelt.
Och mitt i allt så är detta fantastiska uppdrag så fantastiskt!

Önskar dig en lika solig dag som vi har här.
Kramar om dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...