1.Du är den allra viktigaste personen
Du ska ge det allra bästa till dig själv. Det bästa du kan ge alla runt dig - din personal, dina klienter, din familj - är att ta väl hand om dig själv. Ta reda på vad du behöver för att orka med det liv du lever och se till att ge dig det.

2. Lita på din inre röst och visdom
En av de största anledningarna till att vi bränner ut oss är att vi inte vågar lita på vår egen inre röst. Vi jämför oss med andra och försöker alltför mycket anpassa oss efter deras behov, krav och förväntningar. Lyssna inåt på vad din visdom säger dig. Låt den leda dig steg för steg till ett bättre liv.

3. Glädjen som drivkraft och kompass
Det är inte kamp som gäller längre. Kampen och lidandet ska bytas ut mot glädje och lust
Att följa glädjen i sitt hjärta är att leva. Det ger också kraft. Låt glädjen fatta besluten åt dig - både hemma och på arbetet.
Om du har svårt att känna att något är roligt, fundera då på var du har någon liten glädje kvar. När du är med en viss person, spelar spel med barnen, målar akvarell eller skriver dagbok. Se till att göra just dessa saker så ofta du kan, så att du fyller på med kraft.

4. Se till att få påfyllning
Omge dig med människor som gör dig glad och ger dig påfyllning. (Det är också tillåtet att välja bort dem som inte är bra för dig.) Människorna i din omgivning får inte bara ta av din kraft. Du ska inte behöva vara starkast hela tiden. (Det orkar ingen med i längden.) Andra sätt att fylla på är att unna dig tid att göra ingenting, gå ut i skogen, motionera, läsa böcker, lyssna på kassetter, gå på teater, föredrag, kurser och ha det roligt på det sätt du tycker om.

5. Be om hjälp
Försök att släppa dina höga krav på dig själv. Du är inte dum, svag eller misslyckad om du ber om hjälp. Be om hjälp från dig själv (din inre visdom och din vägvisare), från andra människor (vänner, arbetskamrater, proffs på kropp och känslor) och från högre krafter (andliga guider, kosmos, Gud, Universum).
Du är aldrig så ensam som du tror! Allt blir så mycket lättare när du inser det. Du behöver inte gå hela vägen mot ett bättre liv alldeles ensam.

Läst i boken: "Bränn inte ut dig" av Barbro Bronsberg

En jättebra bok i sin helhet som du bland annat kan köpa här:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197561916

 Högt uppe på fjället bodde en gammal, klok kvinna. Många följde den lilla vägen upp till hennes enkla hus för att rådfråga henne om sina bekymmer.

 En kväll satt sju personer runt den öppna spisen och drack kaffe, kokt på smältvatten av snö. Alla hade sina egna problem och ville vara den som först fick prata. Var och en tyckte att just hon eller han hade det största problemet av alla.

 Den gamla kvinnan tog fram en säck och en bunt pappersark och bad sedan var och en att skriva ner sitt problem och lägga lappen i säcken.

 Skicka nu runt säcken, sa hon när alla var klara. Dra en lapp och läs problemet på den. Välj sedan om du vill byta till det problemet eller behålla ditt eget.

 I tur och ordning drog deltagarna var sin lapp och läste förskräckta om de andras problem. De tackade den kloka kvinna och begav sig hemåt strax före mörkrets inbrott.

Alla var nöjda med att bära med sig sitt eget pappersark.

Ur boken Sant och sånt

Styrka och mod - mellan dem sätter vi ofta likhetstecken - men det finns skillnader.

 Det krävs styrka för att vara tuff

Det krävs mod för att vara ömsint

Det krävs styrka för att hålla garden uppe

Det krävs mod för att sänka garden

Det krävs styrka för att övervinna

Det krävs mod för att ge sig

Det krävs styrka för att vara helt säker

Det krävs mod för att tvivla

Det krävs styrka för att passa in

Det krävs mod för att våga vara annorlunda

Det krävs styrka för att känna en väns smärta

Det krävs mod för att känna sin egen smärta

Det krävs styrka för att dölja sina känslor

Det krävs mod för att våga visa dem

Det krävs styrka för att uthärda övergrepp

Det krävs mod för att våga stoppa dem

Det krävs styrka för att stå ensam

Det krävs mod för att våga luta sig mot någon

Det krävs styrka för att våga älska

Det krävs mod för att våga låta sig älskas

Det krävs styrka för att överleva

Det krävs mod för att våga leva

Idag har jag avslutat arbetsdagen med att lyssna till ett föredrag av en kvinna som arbetar med misshandlade kvinnor inom polismyndigheten.

Mycket av det hon sa var inga nyheter för mig- men väl understrykningar av det jag redan visste genom mina möten med många av dessa kvinnor.

Det är omöjligt att peka ut en viss typ av kvinna som faller för män som misshandlar.
Han, däremot tycks dras till kvinnor som på ett eller annat sätt kan ”höja” honom, så som; hon är psykiskt stark, intelligent, har pengar eller är vacker samtidigt som hon besitter ”moderliga” egenskaper.

 Ett av de många knep som den här våldsverkaren använder sig av är att, spela "offer" -  "tyck synd om mig". Ett annat knep är att han sätter henne på en piedestal och får henne att känna sig dyrkad.

Han överöser henne med komplimanger och andra bevis på sin "kärlek". För att "snärja" henne ordentligt så ser han också till att återspegla hennes intressen och värderingar.

Detta, i sin tur, får honom att framstå som en "själsfrände" vilket, som somliga beskriver det, gör att hon känner en sorts "övernaturlig dragning" till mannen.

Hur många av oss skulle kunna stå emot en sådan man?

Har du liksom jag någon gång funderat över varför man väljer att bli begravingsentrepenör?

Idag hittade jag en artikel i UNT som handlar oom ett par ungdomar som går en utbildning just för att bli begravningsentrepenörer.

De kan vara säkra på att få jobb efter utbildningen skriver artikelförfattaren - kan det möjligtvis vara orsaken?

Eller....finns det någon annan anledning.

Inte blev jag så mycket klokare efter att ha läst artikeln - men här kan du också läsa om du klickar på länken...http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=7-AV_ID=977940,00.html?from=puff

Vore kul att att höra vad ni andra tror - och förstås- allra mest intressant med en kommentar från en begravningsentrepenör!

Om en hund vore lärare, skulle du kanske lära dig saker som dessa:

När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.

Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara
anledning nog för extatisk lycka.

Bits inte när det räcker med att morra.

Låt andra få veta när de inkräktar på ditt område.

Spring, hoppa och lek en stund varje dag.

Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.
Njut av uppmärksamheten och var inte rädd för andra människors beröring.

Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset.

När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.

Oavsett hur ofta du får skäll-tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams.

Njut av den enkla glädjen i en promenad.

Var lojal.

Låtsas aldrig vara något du inte är.

Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det.

När någon har en dålig dag-var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst.
 Lånat ur boken "Det är aldrig kört"

 Vänskap har med medkänsla att göra.

Om du kan dela någon annans känslor och tankar så kan du vara hans vän, men du behöver inte vara överens med personen för det.

Bara du delar tankarna och känslorna med honom eller henne så blir du en vän.

En person som döljer sina känslor och tankar och låtsas vara något annat än det han är, hindrar andra att bli hans vänner.

Man känner besvikelse när man upptäcker att någon inte var den vän man trodde, eller visar sig inte kunna stå för sitt ord.

Människor som inte kan vara sig själva kan inte få riktiga vänner.
Förmodligen gör de så därför att de tror att ingen skulle tycka om dem om de fick lära känna dem.
De förstår inte sig själva och de tycker inte om vad de ser i sig själva.
Därför tror de att andra också skulle tycka illa om dem om de kunde lära känna dem.

Så sant skrivet....ovanstående lånat här http://www.duga.nu/vanskapsartikeln.htm

Det jag läste fick mig att fundera.

För att bli en vän måste man alltså först vara sin egen vän.

Gilla sig själv som den man är.

Tänk vad vi har svårt att bara lyssna.

verkligen lyssna....
Vi har fått två ögon ,två öron och en mun alltså ska vi lyssna dubbelt så mycket som vi pratar.


" När jag ber dej lyssna på mej och du börjar ge mej goda råd
så har du inte gjort det jag bad dej om.

När jag ber dej lyssna på mej och du börjar berätta för mej
varför jag inte borde känna så trampar du på mina känslor.

När jag ber dej lyssna på mej och du känner att du måste göra något
för att lösa mina problem,då har du svikit mej hur konstigt det än kan verka.

Lyssna.

Allt jag bad dej om var att du lyssnar,inte prata om annat ,inte tänker på annat
- bara hör på mej.....Lyssna

Och jag klarar mej själv.
Jag är inte hjälplös kanske modfäll och bristfällig men inte hjälplös.

När du gör något för mej, som jag både kan och behöver få göra själv,
så bidrar du till min ångest och svaghet.Min självkänsla behöver ditt stöd

Men när du accepterar att jag känner vad jag känner,
oavsett hur irrationellt det är,
så kan jag sluta försöka övertyga dej
och kan börja arbeta med att förstå vad som ligger bakom denna känsla.

Och när det är klart, är svaren uppenbara och jag behöver inte längre några goda råd. "

Ur boken: Små ting och stora tankar