Han var 10 år och fast besluten att börja träna judo, 
trots det faktum att han förlorat sin vänstra arm i en bilolycka. 
Så han började träna judo hos en japansk mästare och det visade sig 
att han faktiskt var riktigt duktig. Därför kunde han inte förstå varför 
han efter tre månader bara hade fått öva på ett enda kast.

Till slut frågade han mästaren, borde jag inte få lära mig fler kast?
Det här är det ända kast du kan. 
Det är också det ända kast du kommer att behöva svara mästaren.
Pojken förstod inte riktigt, men han litade på mästaren och 
fortsatte att öva på detta enda kast.

Flera månader senare var det dags för pojken att delta i sin första tävling. Till sin egen stora förvåning vann pojken sina två första matcher mycket enkelt. Den tredje matchen visade sig vara svårare, men när motståndaren till slut blev för ivrig kunde pojken också i denna match använda sitt kast och vinna matchen. Han var nu i final.

Finalmotståndaren var både större, stakare och mer erfaren. 
När matchen pågått ett tag begärde domaren time-out av rädsla för 
att den mindre pojken skulle skada sig. Han var på väg att stoppa matchen
när pojkens mästare hindrade honom.

Låt pojken fortsätta, insisterade han och domaren gav med sig. 
Efter att matchen satts igång igen dröjde det inte länge innan 
motståndaren gjorde ett misstag genom att sänka garden. 
Och pojken använde sitt kast och fick motståndaren på fall. 
Den enarmade pojken hade vunnit matchen och hela turneringen!

På vägen hem gick pojken igenom alla matcher i huvudet och alla rörelser
som han och de olika motståndare gjort. Han kunde inte nu heller förstå 
hur han lyckats vinna sina matcher med bara ett enda kast. 
Till slut samlade han mod och frågade:

Mästare, hur kunde jag vinna alla matcher med bara ett enda kast?
Du vann av två anledningar, svarade mästaren leende. 
För det första har du nästan lyckats bemästra ett av de svåraste judokast som finns. Och för det andra är det enda kända försvaret mot just detta kast att gripa tag i motståndarens vänstra arm.

Pojkens största svaghet hade blivit hans styrka.

En vän till mig öppnade lådan i sin frus byrå och tog fram ett litet paket inslaget i rispapper:
Det här, sa han, är inget vanligt paket, det är underkläder".
Han slängde pappret och tittade på det utsökta sidenet och spetsen.
"Hon köpte det första gången vi åkte till Miami för 8 eller 9 år sedan.
Hon använde det aldrig. Hon sparade det till ett -speciellt tillfälle-.
... jag tror detta är det rätta tillfället"...

Han gick fram till sängen och lade det bredvid de andra kläderna hon
skulle ha på sig på begravningen.
Hans fru hade just gått bort. Han vände sig mot mig och sa:
"Spara aldrig någonting till ett speciellt tillfälle, varje dag du lever är ett speciellt tillfälle".

Jag tänker fortfarande på dessa ord...de har förändrat mitt liv.
Nu läser jag mer och städar mindre.
Jag sätter mig på terrassen och beundrar landskapet utan att tänka på ogräset i trädgården.
Jag spenderar mer tid med min familj och vänner och mindre tid på att arbeta.
Jag har förstått att livet måste vara en enhet av erfarenheter att njuta av, inte en överlevnadskurs.
Jag sparar inget längre.
Jag använder mina kristallglas varje dag.
Jag tar på mig min nya klänning när jag skall till supermarket, om jag har lust.
Jag sparar inte min bästa perfym för speciella fester, jag använder den varje gång jag har lust.
Uttrycken "en dag..." och "en av de här dagarna..." håller på att försvinna ur mitt ordförråd.
Om det är värt att se det, lyssna på det eller göra det, vill jag se det, lyssna på det och göra det NU.

Jag är inte säker på vad min väns fru hade gjort om hon visste att hon inte skulle vara här
imorgon som vi alla tar för givet.
Jag tror hon hade kontaktat sina familjemedlemmar och sina närmaste vänner.
Hon hade kanske ringt några gamla vänner för att be om ursäkt och sluta fred för något
gammalt gräl eller meningskiljaktighet.
Jag tänker gärna att hon skulle ha gått ut för att äta China-mat vilket var hennes favorit mat.

Det är dessa ogjorda småsaker som stör mig om jag visste att mina timmar var räknade.
Det stör mig att jag slutat att träffa goda vänner som jag "en dag" skulle ta kontakt med.
Det stör mig att jag inte skriver de brev som jag tänkte skriva "en av de här dagarna".
Det stör mig och gör mig ledsen att jag inte sagt till mina föräldrar,
syskon och barn, tillräckligt ofta, hur mycket jag älskar dem.

Nu försöker jag att inte försena, hålla tillbaka eller spara något som skulle kunna berika
våra liv med skratt eller glädje.
Och varje dag säger jag till mig själv att idag är det en speciell dag,...

Varje dag, varje timme, varje minut... är speciell.

Ur boken: Sant och sånt

Elvis Presley, John Lennon och Marilyn Monroe är döda sedan länge.
Likväl tjänade de förra året tillsammans omkring 69 miljoner dollar, närmare en halv miljard kronor,
enligt tidskriften Forbes.
Det är bra mycket mer än de flesta levande artister lyckades dra in.
Elvis toppar listan över bäst betalda lik för fjärde året i rad med sina 40 miljoner dollar.
Serien Snobbens skapare Charles M Schultz tjänade 35 miljoner, medan Sagan om ringens författare,
JRR Tolkien inte kom upp i "mer" än 23 miljoner dollar

Kanske är det som konstnären sa att det finns en likhet mellan artisten och julgrisen.

Fullt uppskattade blir de inte förrän efter sin död.

Kärlek är att stanna kvar,
att inte överge någon när en relation tappar färgen,
att inte svika kallelsen när motgångarna hopar sig,
att inte vända i uppförsbacken.
Kärlekens väg bjuder alltid motstånd.

Föräldrar bekymrar sig ofta över att deras barn inte väljer rätt vänner.

 De vill inte att barnen skall hamna i dåligt sällskap och säger kanske åt dem att umgås med sådana som är fina eller har föräldrar som är högt uppsatta i samhället.

Men det är ju detsamma som att säga åt sina barn att bara skaffa sig bruksvänner.

Barn behöver själva lära sig att det finns bra vänner och dåliga vänner.

Vi tycker inte själva om andra för att de genomgått en kvalitets kontroll eller på något annat sätt gjort sig förtjänta av att vara våra vänner. I stället är det nog så att alla förtjänar vi att bli omtyckta för vad vi i grunden och botten är , om vi bara klarar av att låta andra lära känna oss sådana som vi är.

Vänskap är egentligen någonting mycket enkelt och mycket naturligt.

Om folk bara tog sig tid att lära känna varandra som de goda varelser de i grund och botten är så skulle de bli vänner alldeles av sig själva.

Sann vänskap består och det kanske mest smärtsamma som kan hända en är när någon som man trodde var en sann vän visar sig vara en synnerligen ovänlig och gör något som du aldrig räknat med att en sann vän gör.

En verkligt sann vän vet man var man har.

Man kan räkna ut hur han/hon kommer att reagera innan det händer något.

Man vet att vänskapen består oberoende av vad som händer.

Det spelar ingen roll vilken religiös eller politisk uppfattning du har för vänskap står över sådant.

Egentligen är vänskap full förståelse och därför en andlig kvalitet.

Den kan endast existera mellan de levande varelser och står över sådana saker som familj, grupper, samhället, ekonomin, politik, rum och tid, idéer och tankar.

Den yttersta sanningen är varelsen själv.

 Om han kan lära känna sig själv då finner han också sanningen.

Då kan han bli fri att vara sig själv och bli en sann vän för andra.

Sann vänskap existerar mellan levande varelser som känner varandra som de i grund och botten är och bryr sig inte om det yttre skenet eller kropparnas utseende.

Sann vänskap fodrar att man bryr sig om den andres inre kvaliteter och kan endast uppnås om man är villig att släppa andra inpå sig och även själv kan gå andra inpå livet.

Man måste också tillåta att andra att få veta vem man är .

 När du konfronteras med att lära känna någon annan så som han/hon är innerst inne så konfronteras du samtidigt mycket sanning och du måste därför ha hög konfront på sanning för att kunna få riktiga vänner.

Vänskap har också med medkänsla att göra.

Om du kan dela någon annans känslor och tankar så kan du vara hans vän, men du behöver inte vara överens med honom/henne för det.

Bara du delar dem med honom/henne så blir du hans/hennes vän.

En person som döljer sina känslor och tankar och låtsas vara något annat än det han är hindrar andra att bli hans vänner.

Man känner besvikelse när man upptäcker att någon inte var den vän man trodde, eller visar sig inte kunna stå för sitt ord.

Människor som inte kan vara sig själva kan inte få riktiga vänner. Förmodligen gör de så därför att de tror att ingen skulle tycka om dem om de fick lära känna dem.

De förstår inte sig själva och de tycker inte om vad de ser i sig själva. Därför tror de att andra också skulle tycka illa om dem om de kunde lära känna dem.

Om de kunde lära sig att förstå sina egna motiv och sin egen inre natur skulle de kunna tycka om sig själva och komma ur fällan.

Om då skulle de kunna få vänner och de skulle kunna vara vänner.

På ett gratulationskort härom veckan så fann jag den här uppmuntrande texten.

“Gammal? Bry dig inte om det. Du kanske är äldre än du någonsin varit, men du är också yngre än du någonsin kommer bli.”

För mig symboliserar citatet att livet går så otroligt fort. Vill man göra något med det måste man ha en plan och tanke för det. Annars kommer man inte hinna, livet kommer ha sprungit förbi än innan man hinner reagera. Men först och främst måste man veta vad man vill med sitt liv.
Vad är viktigt för mig?
Ibland måste man stanna upp och ställa sig den frågan....även om åren som gått är många finns det år framför att fylla med det innehåll vi verkligen vill.

Den här berättelsen har jag fått i mail från en trogen läsare av bloggen.

Vera...och hon har lovat mig att sätta in den.

Jag tyckte den var så bra att jag ville dela den med er alla.

Det var en gång en kung och en drottning, som satt vid sitt frukost-bord.
"Du borde prata någon gång med vår gamla trädgårdsmästare" sa drottningen till kungen.
"Varför då?" frågade kungen.
"Han är en så vis man", sa drottningen. "Han nar ett ordspråk till svar på allt vad man säger."
"Det är omöjligt", sa kungen.
"Ska vi slå vad?" sa drottningen.
"Gärna det", sa kungen.
"Om jag vinner,så bygger vi en bättre stuga åt honom" sa droffningen.
"Gärna det", sa kungen. Och så gick de för att söka upp den gamla trädgårds-mästaren.
I porten mötte de generalen och en rådgivare, som ville tala med kungen.
"Följ med och var vittnen!" sa kungen. "Drottningen och jag har slagit va."
Den gamla trädgårds-mästaren stod och grävde, när de kom.
"God dag" sa kungen. "Jaså, mäster är redan i gång?"
"Morgonstund har guld i mun" sa gubben.
"Mäster tycker förstås, att vi andra är alldeles för sena av oss" sa kungen.
"Ju längre fram på dagen, dess vackrare folk" sa gubben och bugade sig.
"Mäster fick väl börja sitt yrke vid unga år" sa kungen.
"Måste böjas i tid det, som krokigt ska bli", sa gubben.
"Mäster vet väl, att vi har blivit osams med vårt grann-land?" sa kungel.
#Det är inte ens fel, när två träter", sa gubben.
"Det har redan varit slags.mål borta vid gränsen", sa kungen.
"Man har inte roligare, än man gör sig" sa gubben.
"Och de har allt tygat till varandra rätt illa", sa kungen.
"Ja, arga katter får rivet skinn",sa gubben.
"Vad tycker mäster, att jag ska göra åt saken?" sa kungen.
"Bättre stämma i bäcken än i ån", sa gubben.
"Men hur ska jag få grann-sämja igen?" frågade kungen.
"Ett mjukt svar stillar vrede", sa gubben.
"Men om det inte lyckas?" sa kungen.
"Trägen vinner", sa gubben.
"Men min råd-givare vill, att vi ska börja krig" sa kungen.
"Om en blind leder en blind, så faller de båda i gropen", sa gubben.
"Vad menar du? Vet du inte, att min råd.givare är beryktad för sin klokhet?" sa kungen.
"Det är inte guld allt som glimmar", sa gubben.
"Men vi behöver mer land", sa kungen.
"Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket", sa gubben.
"De har många gruvor i det landet, och vi har bara en", sa kungen.
"Bättre en fågel i handen än tio i skogen", sa gubben.
"Min general säger, att det är en lätt sak att ta halva grann.land" sa kungen.
"Man ska inte ropa hej, förrän man är över bäcken", sa gubben.
"Men han säger, att han kan besegra vilken krigshär som helst" sa kungen.
"Stor i orden -- liten på jorden", sa gubben.
"Vad menar du?" sa kungen.
"Tomma tunnor bullrar mest", sa gubben.
Då blev generalen förargad. "Det här hör jag inte på längre",sa han och gick.
"Bättre fly än illa fäkta". sa gubben.
"Jag måste verkligen skratta åt ett sådant samtal", sa rådgivaren. Och så gick han också.
"Skratta bäst, som skrattar sist" sa gubben."Hör du, min gubbe lilla, om jag rent av skulle lyda ditt råd och avstyra kriget", sa kungen.
"Den råd lyder är vis", sa gubben.
"Det är så gott, att jag genast går och talar med de andra råd-givarna", sa kungen.
"Bäst att smida, medan järnet är varmt", sa gubben.
Och så gick kungen, men drottningen stod kvar.
"Tänk om mäster nu har lyckats avstyra hela kriget med sina ordspråk", sa drottningen.
"Ja liten tuva stjälper ofta stort lass", sa gubben.
"Nu ska mäster till tack få den nya, präktiga stugan, som han har fått vänta på så länge" sa drottningen.
"En väntar aldrig för länge, när man väntar på något gott", sa gubben och log.
 

Resan är vårt mål, det är själva vägen som är det viktiga…

Det finns två dagar i veckan vi aldrig ska oroa oss för.
Två dagar som ska hållas fria från rädsla och fruktan.

Den ena är gårdagen, med sina misslyckanden och bekymmer,
sin värk och smärta, sina fel och misstag.

Gårdagen har passerat för all tid och är bortom vår kontroll.
Inte ens alla pengar i världen kan få gårdagen tillbaka.
Vi kan inte göra om någonting som vi gjort, inte sudda ut någonting vi sagt.
Gårdagen är borta.

Den andra dagen vi inte ska oroa oss för är morgondagen med sina omöjliga motståndare,
sina bördor men samtidigt med sina hoppfulla löften och okända utgångar.
Morgondagen är också bortom vår kontroll.

Morgondagens sol kommer att stiga antingen mot en klarblå himmel eller dold i ett lager av moln.
Men den kommer att stiga…

Vi vet inget om morgondagen, den är ännu ofödd.

Då återstår bara en dag:

IDAG!

Alla kan kämpa mot en dags svårigheter.
Det är bara när vi lägger till gårdagens eller morgondagens bördor som vi får det svårt.
Det är inte vad som händer idag som gör människor galna,
utan bitterheten över det som hände igår eller fruktan för morgondagen.

Gör DENNA DAG så bra du kan och lev bara en dag i taget.