Troots att psykisk ohälsa är vår allra vanligaste sjukskrivningsorsak så har det funnits (och finns) mycket fördomar.

Men det går framåt läser jag i Dagens Nyheters artikel: "Färre fördomar om psykisk sjukdom"

En artikel som gör mig glad.

Att må dåligt psykiskt ska inte ses på annat sätt än att ha stukat eller brutit sin fot!

Precis som det kommer fram i artikeln är det ju dessutom ett mycket brett spann.

Våra fördomar har ju fått god näring av media som när de skildrar psykisk ohälsa ofta visar på  en koppling till våld i någon form.

Så är det faktiskt i 40 procent av alla artiklar och inslag.
Medan det bara är ett litet fåtal av psykiskt sjuka som griper till våld.

Och kanske ännu färre där detta våld är kopplat till deras sjukdom.

Så en eloge till alla tidningar som tar upp frågan på det här positiva sättet som DN gör idag!

Upprörd arg och ledsen blir jag när jag läser i Aftonbladet  om någon eller några (troligen det sistnämnda) som stal en elvaårings rullstol.

Men faktiskt också glad

Polisen hittade den senare i sönderbrutet skick.

Men faktiskt också glad

Mamma Linda skrev ett inlägg på sin Facebooks-sida och det gav till resultat bland annat att företaget Permobil  i Timrå såg Lindas inlägg på Facebook.

De blev så berörda att de gjorde i ordning en provisorisk rullstol som de budade hem till Anton.

Så mycket brist på empati som drev tjuvarna att strunta i följderna för den som verkligen behövde rullstolen.

Och så mycket empati och medmänsklighet hos ett företag.

Att en lärare misshandlas av elever i en vanlig skola med vanliga elever är fullständigt oacceptabelt.

Men ändå en verklighet  - och inte bara i Stockholm.

I artikeln i Svenska Dagbladet kan man bland annat läsa: "Under 2013 har 245 lärare anmält till Arbetsmiljöverket att de utsatts för hot eller våld så allvarligt att det lett till sjukskrivning."

Vad är det som händer i våra skolor?
Och varför händer det?

Är det fel på skolan?

Och vad är det för fel i så fall?

Har alltför många föräldrar abdikerat från föräldrarollen för att istället vara kompis med sitt barn?

Eller är det för mycket våld i de olika virtuella världar där barn idag vistas stor del av sin fritid?

Mycket frågor, men finns det några svar?
Och vad ska vi göra.

För detta är en fråga som angår oss alla.

Inte bara lärarna.

Fortsätter den här trenden att breda ut sig finns det kanske inga lärare i skolorna när bebisen som föds idag har skolstart.

Något måste göras och och det måste göras NU!

Detta säger en 11-åring

"Barbie och Bratz-dockor slutade jag med när jag var sju år, säger Nikita. Det skulle vara pinsamt om någon kompis såg att man lekte med leksaker. Man är ofta ganska rädd för vad andra ska tycka i vår ålder.

I stället är det mer vuxna produkter som gäller – trendiga kläder, dataspel och mobiltelefoner. Mer än hälften av svenska nioåringar har i dag en egen smart mobil, visar en aktuell studie."

saxat ur Svenska Dagbladets artikel av Anna Lagerblad

Vad händer med våra barn?

De blir tonåringar i en ålder då vi möjligen hade lämnat dockvagnen för Barbiedockan.

Är det okay att en elvaåring har ett enda intresse som går utanpå de flesta andra intressen?

Ledaren i Aftonbladet sägeBilderr att lastbilarna måste bort från vägarna....

Knappast något som jag håller med om mera än detta.

De tre milen min dag till jobbet innebär brukar ge rejält många möten med dessa kolosser.

Och det känns verkligen inte säkert att möta en gungande bjässe...särskilt inte i snöyra eller/och halka..

Dessutom är ju hälften av dessa inte körda av en svensk som vuxit upp med halka och snö.

Förutom den fara de utgör för andra trafikanter och för sig själva skriver Eva Franchell i ledaren....så är de ofta underbetalda...sover, lagar mat och äter i sin trånga hytt.

För att inte tala om miljön och hur illa den far.

Jätteglad att läsa att det finns någon mera än jag själv som tycker att dessa  transporter ska ske på järnvägen istället.

Hoppas att flera börjar reagera....

Många av dem kör ju dessutom utan vinterdäck har jag förstått.

En tanke man försöker skjuta bort när man möter dem eller tvingas köra om i snöstorm och halka.

Om du inte ska råka lika illa ut som Kristina Lazakovich gjort genom att en liga kapat tagit lång i hennes namn ska du spara de här uppgifterna så du vet hur du ska handla.

Aftonbladet skriver om Kristina

Så här går bluffen till

1. Bedragaren tar krediter i en annan persons namn, det kan röra sig om stora summor.

2. Pengarna betalas ut till den kapade personens ­konto.

3. Bedragaren ringer upp, förklarar ”misstaget” och ber att pengarna skickas till ­konto ”xyz”, som tillhör en målvakt.

4. Den id-kapade personen är ”hygglig” och vidare­befordrar pengarna till målvakten.

5. Den id-kapade försöker övertyga långivaren att hen blivit utsatt för ett brott och därför inte är betalnings­skyldig.

Drabbad? Gör så här

Skulle detta drabba dig är det bara att vänligt förklara för bedragaren att du kommer att kontakta banken så att allt ställs till rätta.

Du ska aldrig vidare­befordra felaktigt insatta pengar.

Givetvis noterar du eventuella synliga telefonnummer och andra detaljer och gör polisanmälan i vanlig ordning.

Källa: Polisen

Nog blor man mer än upprörd när en 22-årig kvinna i Västerås vräks efter att ha blivit misshandlad av sin expojkvän.

Skriken och bråket störde grannara....och ja....det har hänt förut....misshandel är liksom ganska stökigt och bråkigt.

Kan förstå klagande grannar - men när de får veta vad det handlar om hoppas jag att alla får en annan syn på saken.

Om de inte får det har de "hjärtfel" av allvarlig art!

Det måste nog säga att hyresvärden också lider av!

Läs mera i Dagens Nyheter

Att utmana könsrollerna i förskolan tycker jag är viktigt.

Det är ju i början av livet vi formas mest.

Läser en artikel i Svenska Dagbladet om Förskolan Paviljongen i Stureby som når lyckade resultat bara med att göra omflyttningar av leksakerna.

Bilbanorna blir intressanta för flickoerna också när de kommer upp på ett bord och man kan dekorera med hus och blommor till exempel!

Men det jag känner mig lite fundersam inför är varför man ska sluta fira barnens födelsedagar!?

Detta för att betona att det inte bara är 30-50 åringarna som har kompetens nog att bestämma och utöva makt
Det är riktigt att det är så och att det är ett problem i samhället.

Alla åldrar ska förstås vara med!!

Bli lyssnade på och få inflytande...¨både barn, unga, medelålders och gamla.

Men att vi ska nå dit genom att barnen inte firas på sin födelsedag i förskolan är i mina ögon ett stolpskott.

Det är på andra arenor vi måste kämpa mot åldersdiskrimeringen.

Till exempel genom att få journalister att sluta skriva kvinna 41 år, man 32 år och så vidare....